Ljus och skugga

En dag - i förra veckan - när jag var ute och gick fascinerades jag 

av de starka kontrasterna mellan ljuset och skuggorna.

Ofta när man talar om skuggorna i livet 

tänker man på det som känns mörkt och tungt.

Om "dödsskuggans dal" 

står det om i Psaltaren 23 i den gamla översättningen (1917)

Att "stå i någons skugga"

kan betyda att man inte blir sedd, kommer i andra hand...

Kom ihåg: Skuggor kan förvränga verkligheten.

Men om vi inte bara stirrar oss blinda på skuggorna

ska vi upptäcka att skuggorna och ljuset 

har nära kopplingar till varandra.

Inga skuggor utan ljus.

Inget ljus utan skuggor.

Det är en tröst för mig.

Faktum är att vi behöver skuggorna 

för att uthärda ljus och värme,

för att få vila,

för att få vara osynliga ibland.

Även om skuggorna känns mörka och hotfulla

finns det ett löfte:

"Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,

fruktar jag intet ont,

ty du är med mig;

din käpp och stav, de tröstar mig".

Psaltaren 23 vers 4 i 1917:års övs.

Men så är det också som så:

När du står i ljuset
faller skuggan
tätt intill

det går inte att undvika