En dag i november...

Det är ganska gott om novembergrå dagar nu. 

Ofta disiga, dimmiga och råa.

Det finns något vackert och tilltalande i dem.

Sådana här dagar tänker jag osökt på 

Nils Bolanders dikt 

November

Sommaren har jag trots allt

aldrig riktigt litat på -

så översvallande och inställsam

med sitt solsmicker,

sitt blomsterfjäsk

och trastkrusande.

.....

Tacka vet jag

en snål, kort dag i november

avklädd inpå bara kroppen,

med så genomskådande, allvarliga ögon.

Fåmäld och lågmäld

i sin nakenhet,

hederligheten själv

i sitt plundrande armod.

Det är någon att hålla i hand,

när man ska till att dö.

En som är vän

med sömnen och döden

och van att hålla likvaka.

En dag i november,

då löftena frusit till klirrande is

på vattenpussarna

och förhoppningarna

blivit till tjäle i jorden,

såg jag Kristus

vandra över barmarkerna

in i granarnas katedral

till aftonsången.

Mullen blommande inte

i hans spår

men kvällshimlen blödde

över hans huvud.

Dikten finns i Korset blommar

en antologi dikter

av Nils Bolander

Leta gärna rätt på dikten och läs hela.