Allt har sin tid - nu halvtid

Livet består ganska mycket av olika perioder. Allt har sin tid. Uppväxtår, arbetsår, familjesituationer, fritidsintressen, boenden, hälsa mm. Ibland finns det ett före och efter i livet, eller flera sådana.

För min egen del har bostadsort och arbetsplatser varierat ganska mycket under livets gång. Och allt som följer med det.

(Här välkomnas jag till Matteuskyrkan, Boden febr 2015)

Min plan var att jag skulle jobba tills jag blev 67 år, eftersom jag älskar mitt arbete som präst. Det kanske jag kommer att göra, det vet jag inte än, men inte på heltid. Det vet jag.

Från och med i dag, 1 februari kommer jag att arbeta 50 %. En ny period i livet börjar för mig.

Vad jag har grubblat kring detta! Det är en sorg att inte orka arbeta 100 %. Min kropp säger ifrån. Det är så mycket mer jag skulle vilja göra och pröva i församlingsarbetet. Tiden har gått alldeles för fort. Men nu är min tid som församlingsanställd begränsad inte bara i arbetstid, utan också i år. Tänk, att jag är så gammal! Det förvånar kanske inte andra. Men för mig är det svårt att ta in.

Jag tänker ganska mycket på det där med att livet är begränsat. Även om man får vara frisk och leva länge, så finns det ett slut. Och ju äldre man blir desto närmare kommer man slutet. Det är oundvikligt.

När det gäller min halvtid, kommer jag att arbeta varannan vecka. Jobba heltid ojämna veckor och vara heltids-ledig jämna veckor. Det är så klart inte bara en sorg, utan det känns både spännande och skönt också! Jag hoppas att det ska fungera och att det ska bli bra, inte bara för mig, utan också för kyrkan.

Jag har en lista på saker som jag vill göra på mina lediga dagar... få se hur det blir med det... Drömma kan man ju...