Omvända roller

I dag har jag varit ute tillsammans med mamma för att hjälpa henne med några klädes inköp. Hon överlät med lättnad och tillit åt mig att tänka, välja och bestämma. Hon var mest glad för att vi var ute tillsammans. Och hon litade fullständigt på mig. Utom en gång då hon protesterade mot ett mönster på en topp. Nej, den ville hon inte ha.

Jag tänkte på hur många gånger mamma följt med mig på stan och hjälpt mig att tänka, välja och fatta beslut, när jag var barn och speciellt under tonårstiden. Hon fick stå ut med att jag blev missnöjd och deppig och inte tyckte att någonting passade. Mamma tala om för mig att jag var fin, att jag inte alls var tjock, att jag passade bra i det klädesplagget. Vilket tålamod hon hade! Hon som inte ens var speciellt intresserad av kläder. 

Skillnaden då mot för idag, var att jag litade inte på henne (som hon har litet på mig idag), hon var ju "bara mamma"! Hon förstod inte... och det var klart att hon, som var min mamma, tyckte att jag var fin... det räknades inte riktigt. 

Livet förändras. Nu är det omvända roller. Inte bara när det gäller klädesinköp.

Självklart tänker jag på hur det kan bli en dag då min dotter eller son följer mig ut på stan för inköp av det ena eller det andra. Hoppas att de har tålamod och att de kan känna en viss glädje över att få göra mig den tjänsten. Kanske minns de att jag varit med dem i butiker, funderat, sett alternativ och stöttat i besluten... :-)

Vi följs åt, mina barn och jag även nu för tiden - när vi är på samma plats - vi rådfrågar varandra och fattar våra egna beslut, men en dag kommer jag förmodligen att vara beroende av dem och  ännu mer lita på vad de tycker... hoppas att jag gör det, förresten! Tänk om jag blir väldigt envis och tror att jag vet bättre...! Man vet aldrig, när man blir äldre kan nya sidor dyka upp... Tur ändå, att jag har kloka barn! De vet nog hur de ska ta mig. Kanske lockar de med en bakelse, eller något annat gott.