Första lediga veckan

Så har då första lediga veckan - på min halvtidstjänst - snart gått till ända. Som jag skrivit förut kommer jag att jobba varannan vecka i fortsättningen.

Det känns faktiskt som en innehållsrik vecka. 

Både väderleksmässigt och på annat sätt.

I går fick Owe och jag en del gjort, som vi tänkt ett bra tag. Det känns alltid skönt. Bl.a. var vi till kyrkstaden i Gammelstad (Luleå) och "hälsade på" vår kyrkstuga.

Owe skottade och drog igen fönsterluckorna. Det skulle vi ha gjort för länge sedan - men nu blev det i alla fall gjort. Om några månader får vi öppna luckorna igen. Det ser jag fram emot.

Men än så länge är det vintervila som gäller. Det ser ut som många av stugorna sover djupt. De har gått i ide.

Medan Owe jobbade på, så fotograferade jag.

Det var kanske inte helt rättvist.
Men livet är som bekant inte rättvist.

Jag älskar de här stugorna med sina ojämnheter och sneda vinklar. De är liksom "halta och lytta". Det finns något mycket vackert i det! Det är säkert många som håller med mig. Men tänk om vi kunde tänka så om varandra också, och inte minst om oss själva. Så ofta vi skäms för det som inte är perfekt, rakt och vinkelrätt i våra liv och kroppar. Det kan faktiskt vara något vackert med det också!

Det finns en väg fram. Om än snön ligger djup.

Vad var det Jonas Gardell sjöng i går kväll på Melodifestivalen?

Det finns en väg 

ut ur rädslan

ut ur skam

och ett löfte om att en gång komma fram

...