Stilla veckan har börjat. Min plan är att från och med idag lägga ut ett inlägg varje dag till och med långfredag. Jag använder mig (med tillåtelse) av Lars-Erik Gunnars bilder och de tankar vi delade på en Korsvägsvandring som vi hade tillsammans med Lars Magnusson i Porsökyrkan för ett par veckor sedan.
På Jesu väg till korset mötte han många människor. De fanns där runt omkring. Jag var också där. Och jag tror att du också var där... Eller: Är där. För i en betydelse går Jesus den här vägen om och om igen, i våra medmänniskor, med oss...
Jesus ställs inför Pontius Pilatus och en domstol. "Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas" (Matteus 27:26). Jesus var utan skuld.
Pilatus tvår sina händer. Han vet att Jesus är oskyldig. Men han vågade inte stå för det, för sin popularitets skull, för sin bekvämlighets skull, i fruktan för kejsaren och folkmassan.
Det döms många domar. Mycket av vårt dömande av varandra bygger på rädsla. Och kanske av bekvämlighet.
Här är alla rädda. Folkets ledare för Jesus. Folket för ledarna. Pilatus för folket och kejsaren. Och allt går ut över Jesus.
Observera bildens tydliga språk: Trots Jesu låga läge och utsatthet är han större än alla andra. Han är den ende som vågar göra det rätta utan rädsla och våld.
(Läs gärna om hur Lars-Erik Gunnars tänkt när han gjort bilderna i Kyrknyckeln, Svenska kyrkan i Luleås tidning. Kommer till alla hushåll i Luleå. Du kan också läsa den på nätet HÄR! )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar