Faller och faller...

Denna dag är en fallets dag. Många har fallit, fallit djupt. Många har fallit döda ner, ännu fler skadade, många har fallit och faller och faller igen till marken av sorg, i förtvivlan, i uppgivenhet, i rädsla...

Domen är avkunnad och vägen till avrättningsplatsen ligger framför Jesus. Svårt misshandlad och blodig förs Jesus ut inför allas blickar som en brottsling. Inte bara för att bära den tunga korsbjälken utan också allas synd och skuld.

Utmattad av tortyr och med sin tunga börda stapplar och faller Jesus. Handfallna står folk där och ser, men gör ingenting eller vet inte vad de ska göra... Här är den stora frågan. Hur gör vi nu?! Vad gör vi med allt lidande, all djävulsk ondska, alla oskyldiga som drabbas, allt orättvist...

Jesus faller flera gånger på sin väg mot korset. Det finns en likgiltighet för dem som fallit. För dem som ligger på marken. Ett slags avståndstagande. Många vänder sig bort.

Den vars krafter inte räcker till, som vacklar och faller, tyngs inte enbart av den fysiska bördan, utan också av människors ovilja, egoism, förakt...

Men bilden berättar också att det finns dem som bär, som är beredda att dela tyngden, att gå med - som Simon från Kyrene. I dag och en lång tid framåt är det många som bär, som sliter och bär tungt tills de själva nästan stupar... i Belgien, i Europa, runt om i världen.
Här - från ett tidigare blogginlägg - kan du läsa mer om Simon från Kyrene.

Tänk om de två på bilden hade kunnat hjälpas åt! Så mycket lättare och bättre det hade varit för dem alla. Så mycket längre de hade kunnat gå och så många fler de hade kunnat hjälpa, rädda, stödja...

Låt oss hjälpas åt. Vi kan alla falla... av olika anledningar.