(På väg hem från julottan i Bensbyn i morse)
Allt var som vanligt. De satt ute om natten och vaktade. Några halvsov. Andra berättade historier, sanna och påhittade. Skratt hördes i natten, men också allvarliga diskussioner. Någon pysslade om ett oroligt lamm... Allt var som det brukade.
Plötsligt nås de av ett ljus de aldrig sett förut. På en gång är alla vakna. De blir alldeles förskräckta - de undrar vad det är som händer...
En ängel säger till dem. Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. En Frälsare är född åt er...
När änglarna lämnat dem sa de till varandra: Låt oss gå till Betlehem och se det som har hänt... Det var natt, men dagen skulle snart gry! En ny dag. En ny tid.
När budskapet om att världens frälsare var född vände sig Gud inte först till kungar, präster, laglydiga, ja, inte ens till barnmorskor - utan till de mest avlägsna man kunde tänka sig - herdarna på ängen, föraktade män, vana att klara sig utan lagar och regler.
Tänk er dessa väderbitna män, komma smutsiga och slitna till stallet, stå andäktiga och tårögda och se på det nyfödda spädbarnet - och se Världens Frälsare, mänsklighetens hopp och framtid!
Sedan vände herdarna tillbaka till sina uppgifter, sina liv och familjer.
Det hade blivit en ny dag.
Ett nytt ljus hade kommit över det bekanta och det alldeles vanliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar