Nu har jag lämnat Florida för ett tag och har istället landat i Vittjärv. Inte så dumt, faktiskt. Vittjärv är en by strax utanför Boden, ligger längs väg 97 mot Svartlå och Jokkmokk och det hållet...
Här i ett hus bor en liten fin familj, nja, så liten är den egentligen inte längre, fem stycken är de numera.
På ett bord i vardagsrummet var en fin gammal dopskål med kannor framställda. På dopskålen var namn inristade på dem som använt den tidigare, bl.a. barnets farfar. Det är roligt när det finns en dopskål som använts tidigare i släkten. Men det är inte så vanligt. Ofta när jag haft dop i hemmen så har en glas- eller keramikskål använts och det går bra det också.
En text som alltid läses i början av dopgudstjänsten är när Jesus träffar föräldrar som kommer med sina barn till honom för att de vill att han ska "röra vid dem". De vill få Jesu välsignelse och bön över sina barn. Den som har barn vet hur väl man vill sina barns bästa, vill beskydda dem från så mycket ont som möjligt. Därför är det idag många som låter sina barn bli döpta, inte bara av gammal tradition, utan också i omsorg om sina barn.
I dopgudstjänsten i Vittjärv, liksom ofta i andra hem eller i kyrkolokaler, är det stora-syskonen som häller i vattnet i dopskålen. En uppgift som gör att de känner sig delaktiga i det som händer. Vanligt är också att syskonbarn eller en fadder häller i vattnet.
Förutom Psalmsång finns det möjlighet för dem som önskar att ha annan sång också. Här är det Kirri och Siri från Svartlå som står för sången och musiken. De sjöng bl.a. En värld full av liv (från Lejonkungen), om "En kärlek som är oändlig" och att "Alla har en plats". Mycket fint!
Under en av deras sånger hade det lilla dopbarnet lite bus för sig, som fick alla att skratta. Både skratt och gråt är naturligt under dopgudstjänster, liksom under andra gudstjänster. Vi är alla vanliga människor med känslor av olika slag. Det är inget som vi måste stänga inne när vi firar gudstjänst. Tvärtom.
Storebror
Nu är dop-gudstjänsten "över" och det lilla dopbarnet får slappna av tillsammans med sin mamma. Men jag tror inte att hon (barnet) hade så mycket emot att få den uppmärksamhet som hon fick. Hon tog vara på det och charmade oss alla.
Ja, visst ser det härligt ut med gott fika efteråt? Det är trevligt att efteråt prata med varandra och fika gott. Men det är inget "måste". Dopgudstjänst kan man fira i hem eller kyrka, utan bjudning. Ibland tror jag, att det är just bjudningen, festen efteråt, så får en del att avstå ifrån dop och vigsel. Det tycker jag är synd. Det går att fira både dop och vigsel mycket, mycket enkelt, både i hem, utomhus och i kyrkan. Prata med en präst om det, om du/ni är intresserade av ett sådant alternativ.
Fina familjen i Vittjärv
Här i ett hus bor en liten fin familj, nja, så liten är den egentligen inte längre, fem stycken är de numera.
Den yngsta i familjen, fick i söndags ta emot dopets gåva. Dopgudstjänsten firades i hemmet tillsammans med släkt och vänner. Dopbarnet är min brors dotterdotter.
På ett bord i vardagsrummet var en fin gammal dopskål med kannor framställda. På dopskålen var namn inristade på dem som använt den tidigare, bl.a. barnets farfar. Det är roligt när det finns en dopskål som använts tidigare i släkten. Men det är inte så vanligt. Ofta när jag haft dop i hemmen så har en glas- eller keramikskål använts och det går bra det också.
En text som alltid läses i början av dopgudstjänsten är när Jesus träffar föräldrar som kommer med sina barn till honom för att de vill att han ska "röra vid dem". De vill få Jesu välsignelse och bön över sina barn. Den som har barn vet hur väl man vill sina barns bästa, vill beskydda dem från så mycket ont som möjligt. Därför är det idag många som låter sina barn bli döpta, inte bara av gammal tradition, utan också i omsorg om sina barn.
I den här dopgudstjänsten är det barnets gammel-farmor som läser texten, dvs min mamma Astrid. Det är alltid positivt, tycker jag, om så många som möjligt medverkar i gudstjänsten. Men det är inget tvång. Vill man att prästen sköter det mesta, går det också bra. Som dop-föräldrar får man vara med och välja i olika moment hur man vill att gudstjänsten ska firas.
I dopgudstjänsten i Vittjärv, liksom ofta i andra hem eller i kyrkolokaler, är det stora-syskonen som häller i vattnet i dopskålen. En uppgift som gör att de känner sig delaktiga i det som händer. Vanligt är också att syskonbarn eller en fadder häller i vattnet.
Förutom Psalmsång finns det möjlighet för dem som önskar att ha annan sång också. Här är det Kirri och Siri från Svartlå som står för sången och musiken. De sjöng bl.a. En värld full av liv (från Lejonkungen), om "En kärlek som är oändlig" och att "Alla har en plats". Mycket fint!
Under en av deras sånger hade det lilla dopbarnet lite bus för sig, som fick alla att skratta. Både skratt och gråt är naturligt under dopgudstjänster, liksom under andra gudstjänster. Vi är alla vanliga människor med känslor av olika slag. Det är inget som vi måste stänga inne när vi firar gudstjänst. Tvärtom.
Storebror
Nu är dop-gudstjänsten "över" och det lilla dopbarnet får slappna av tillsammans med sin mamma. Men jag tror inte att hon (barnet) hade så mycket emot att få den uppmärksamhet som hon fick. Hon tog vara på det och charmade oss alla.
Ja, visst ser det härligt ut med gott fika efteråt? Det är trevligt att efteråt prata med varandra och fika gott. Men det är inget "måste". Dopgudstjänst kan man fira i hem eller kyrka, utan bjudning. Ibland tror jag, att det är just bjudningen, festen efteråt, så får en del att avstå ifrån dop och vigsel. Det tycker jag är synd. Det går att fira både dop och vigsel mycket, mycket enkelt, både i hem, utomhus och i kyrkan. Prata med en präst om det, om du/ni är intresserade av ett sådant alternativ.
Fina familjen i Vittjärv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar