Hej Oktober!

Hej Oktober!

Kommer du nu äntligen...
Du är väntad.

Välkommen med dina dagar,

en efter en...

klara och förberedda
oklara och oförberedda

Jag väntar och väntar...
den här månaden innehåller mycken förväntan

En ny mobiltelefon är på väg har Halebop meddelat i ett SMS:
Hejbop!
Nu har vi lämnat dina varor till Posten.
Dina saker är på väg.
Tip top -
Halebop.

(skojigt skrivet)

Min Samsung har svikit mig, går helt sina egna vägar,
det ska bli skönt med en ny telefon, som jag förhoppningsvis kan lita på.
Men tro inte att det är en Ipone... Nix!

Böcker som jag har beställt är också på väg.
Vad jag längtar!

Längtar gör jag också efter mina barn...
den här månaden ska vi ses! Tjoho!
Ja, så är det Kvinnofrukost, kalas, Tacksägelse...
och kanske någon rolig kreativ kurs... :-)

Mer finns att längta efter...
det ska jag berätta om så småningom.

Välkommen Oktober.

Dina dagar med hög luft, sol och färgsprak,

liksom dina grå, regnruskiga och tunga.

Varje dag har sin plats och tid

och leder alltid vidare.

Fotona är tagna på min promenad vid Brännastrand i Boden idag.

Vilka vågade kvinnor!

Den här bloggen är en blandning av högt och lågt, smalspårigt och generellt, fantasi och verklighet, andligt och materiellt. Och inget är särskilt nytt under solen.

Jag vill återvända till de där syskonen i Betania som jag berättade om i mitt förr förra inlägg. Och nu tänker jag särskilt på systrarna, som tycktes rätt olika varandra. Men de hade det gemensamt (åtminstone) att de var modiga och starka. (Egentligen gillar jag inte att tala om starka och svaga människor, för vad är starkt och vad är svagt?? Dessutom tror jag att alla människor har både starka och svaga sidor). I betydelsen att de båda vågade "stå på sig" i sin tro och vilja. De vågade båda två "sticka ut" som kvinnor.

Det berättas i söndagens evangelietext (Lukas 10:38-42) att Marta ställde sig framför Jesus  och sa sin hjärtas mening; sin irritation eller besvikelse över att Maria inte hjälpte henne med hushållsarbetet. Maria bara satt stilla och lyssnade på Jesu undervisning när det fanns hur mycket som helst att göra! Huset var förmodligen fullt av gäster. Jag tolkar orden så att Marta hade modet (fräckheten?) att helt enkelt avbryta Jesu tal. Det gjorde hon i berättelsen om Lasaros död också, hon debatterade och ifrågasatte Jesu ord. Var det för att hon kände Jesus så väl, eller var hon sådan till sin natur? Marta var inte en kvinna som "tiger i församlingen".

När Marta samtalar med Jesus på väg till Lasaros grav (Johannes evangelium kap 11:25-27), alltså innan han blir uppväckt från det döda, så avlägger Marta en sådan Kristusbekännelse, som i urkyrkan var utmärkande för en apostel. Det vill alltså inte säga lite om Martas tro och övertygelse! Det kan vara bra att komma ihåg om kvinnan i köket.

Maria då, som bara satt stilla och lyssnade, på vilket sätt var hon modig?! Maria gör något som var helt otänkbart för kvinnor i hennes samtid. Kvinnor studerade inte för rabbiner (lärare), de satt inte ned och lyssnade och samtalade om teologiska frågor - det var endast för män. Kvinnorna skulle hålla sig i bakgrunden, sköta hushållssysslor, som Marta gjorde. Maria satt inte heller undangömt i ett hörn och tjuvlyssnade, utan det står att hon satt framför Jesu fötter! Maria hade valt "en manlig hållning", som Ylva Eggehorn skriver i sin bok "Kryddad olja", Libris. Kanske var det en orsak till att Jesus gärna ville framhålla Marias val, tänker jag. Det var säkert fler än Marta som tyckte att Maria bar sig konstigt åt...

För mig är både Marta och Maria goda förebilder på olika sätt.

Fotografierna är ifrån Rhodos september 2013

2 års jubileum

URBANSTORE

på Sturegatan i Boden har 2 års jubileum.

Det firar de med 10 % på allt fram till och med 6/10.
Länk till URBANSTORE

På mattor är det dessutom 15 %

Allt från Mimou, även tapeter därifrån 20%

Mycket nytt och snyggt från Ferm

Urban, min bror, har satsat på en ny typ av varor i höst.

Goda ätbara saker.

Vi köpte med oss hem bl.a. Risotto, som vi åt till middag. Med Parmesanost till blev det mycket gott. Min man (observera inte jag!) plockade också med en Chokladfondue, 70% mörk choklad. Min brorsdotter säger att det är den godaste choklad hon ätit! Undrar när han tänker bjuda på den...

Klicka gärna på bilderna så ser du bättre.

Syskonens hem

I dag har vi haft Bibelsamtal i Porsökyrkan. Vi pratade om systrarna Marta och Maria och deras bror Lasaros. Som så många andra syskon verkade de vara olika varandra till person och läggning. Det var många intressanta tankar som vi delade med varandra. En del av dem kan jag bygga vidare på till söndagens gudstjänster.

När man läser i Nya testamentet får man ett intryck av att Jesus hade en speciell relation med dessa syskon, ja, att han funnit något av en tillflyktsort hos dem. Hur kom det sig? Hur hade han lärt känna dem? Vad var det som gjorde att han trivdes så bra i deras sällskap?

Deras hem var inte ett traditionellt hem med föräldrar och barn, utan det verkar snarare som om de var unga vuxna utan föräldrar. Förmodligen var föräldrarna döda och Marta var storasyster och hade ett speciellt ansvar för sina yngre syskon.

Jesus verkade leva ett ganska hemlöst liv. Man får ingen känsla av att han hade något riktigt fast hem, utan mer tillfälliga på sin vuxna vandring här på jorden. Kanske passade han bra ihop med de tre singel-syskonen. Jag kan tänka mig att han trivdes att komma dit och bli ompysslad och få god mat av Marta och få en ivrig lyssnare hos Maria. Lasaros vet vi inte så mycket om, men vi vet att Jesus blev ledsen när han hörde att Lasaros hade dött. Man kan fantisera om att Jesus och Lasaros hade en avslappnad kill-relation, spelade spel och skojade...

Ja, det är kul med de många bibliska personerna som gestaltas i Bibeln, så olika och lika varandra. Olika och lika oss. Det finns mycket igenkänning, tycker jag.

Fotona är ifrån Backagården på Österlen.

Helt underbart ställe!

(Visar mer en annan gång)

Länk till Backagården

Bara de riktiga orden

Bara de riktiga orden,

orden med krona och fågel-

sång har en skugga som träden.

Svalkande skugga att sluta

ögonen i, medan kronan 

sjunger de riktiga orden.

Hjalmar Gullberg, Ögon, läppar, 1959 

Så många ord, så mycket prat, så många löften,

det är bara de "riktiga orden" som ger vila och mod.

Ord "med krona och fågelsång".

Låt oss öppna våra öron och lyssna efter de orden.

Jag tror att man måste vara mycket uppmärksam...

Vid vägs ände

Jag har ledig helg och Owe och jag har varit i Luleå idag och gjort några ärenden. När hungern gav sig till känna åt vi på en pizzeria. Då kom jag att tänka på en Gårdskrog som jag och mina kompisar åt på i augusti när vi var nere i Skåne. En annorlunda krog och goda pizzor.

Friden. En gammal äppelgård vid vägs ände. Mitt på Österlen. Tre km utanför Kivik. Här var allt ekologiskt och närproducerat. Pizzorna gräddades i vedeldad ugn.
Gårdskrogen Friden
Friden
En länk om mannen (och hans hustru) bakom Friden.

Det var inte bara en restaurang utan även ett hem. Både själva gården och restaurangdelen skilde sig från det vanliga. För mig var det som att komma tillbaka till sjuttiotalet igen. Allt kändes så bekant.

Det var mycket folk där som satt vid udda stolar, bord och soffor. Hela inredningen fick mig att minnas, att känna... Det smålustiga var att vi blev ledda till ett bord där den gamla soffans ryggstöd hade texten "Gode Gud välsigna maten. Amen. Var så god och sitt."  Syntes det att vi var kyrk-människor?

Vid bordet intill satt mina gamla vänner!! Kändes det som. Inte ett dugg förändrade. (Men de verkade inte känna igen mig!) Jag kunde nästan inte sluta titta på dem... plötsligt var jag 17, 18, 19 år igen... samma klädstil, samma frisyrer... som under Hippietiden och Jesusfolksrörelsen. Ja, det var märkligt. Kände mig lite omtumlad. Det är verkligen sant att det finns inget nytt under solen!

Det är inte alltid så lätt att hitta friden i tillvaron. Vi söker och söker, tror och hoppas. Till vår stora överraskning kan vi upptäcka att det är just vid vägs ände som vi finner friden. När vi har gett upp, när vi inte ser några fler vägar, när vi inte kan se någon fortsättning. Kanske finner vi en äppelgård där, ett paradis. Ibland kan det vara så. Jag tror i alla fall på en Gud vid vägs ände.

Var är jag någonstans?

Är det någon som kan lista ut var de här fotona är tagna?

Själv trodde jag nästan att jag förvirrat mig ut på "landet".

Jag tog en 20 min promenad på jobbet (lunchen) idag, 

vilket inte hör till vanligheten.

Men som absolut borde höra till vanligheten.

Så skönt det var att få röra på sig och rensa lite i huvudet.

Det var ju också en skön och vacker höstdag.

För den som inte redan listat ut det, är det så här vackert vid LTU, 

Luleå tekniska universitet. 

Tänk att det finns så fina gångvägar alldeles intill universitetet.

Det är kvalité!

Luleå tekniska universitet

Granne med universitetet ligger Porsökyrkan,

där jag har min huvudsakliga arbetsplats.

Porsökyrkan hör till Nederluleå församling.

 Församlingen är stor och har flera kyrkor. 

Vi anställda är inte enbart i våra stadsdelskyrkor, 

utan i alla kyrkor då och då, framför allt i Nederluleå kyrka 

(huvudkyrkan) i Gammelstad.

I morgon är en sådan dag för mig.

En höstbild från oktober förra året i kyrkbyn, Gammelstad.

Nederluleå församling på Facebook

Nederluleå församlings hemsida

Lägg i varandras händer fred

Tycker mycket om språket i Psalmen Lägg i varandras händer fred av Fred Kaan, översatt av Per Harling. Speciellt första versen. Tycker att man riktigt känner hur viktigt det är att vara varsam med freden. Tänker att det gäller hem och vardag likaväl som i vårt land och ute i stora världen, bland viktiga frågor och konflikter.

Lägg i varandras händer fred

och bär den som en fågel,

och skydda den som om den var 

ett ljus när stormen råder.

(Psalmer i 2000-tal nr 831 vers 1)

"Lägg i varandras händer fred" 

- vilken fin gåva!

Men hur gör man då, rent konkret?

Att räcka ut handen

Att räcka ut handen...

att samarbeta, att stödja...

att vara i opposition...

att ta ansvar...

att tro, att tvivla, att hoppas...

Vad gagnar vad?

Från en av många demonstrationer i Grekland hösten 2012

Jag är glad att jag inte är statsminister!

I predikan igår talade jag om medmänsklighet, att stödja och hjälpa varandra, att gå med, sida vid sida. Ingen av oss kan leva utan beroende av andra.

Tänk att t.o.m. Jesus som kunde erbjuda evigt liv (!) visade sitt beroende av andra. Han bad t.ex. en kvinna från ett föraktat folkslag om vatten att dricka. Det väckte stor häpnad och förvirring.
Varför skulle då inte jag räcka ut min hand till stöd för någon annan eller för att ta emot hjälp själv?

Så får vi gå, ett steg i taget

vidare

med varandra...

Vi är 87% !
Vi gillar olika!

Fotona är ifrån Naousa i norra Grekland september 2012,
(förutom den första bilden).