Allting är mycket osäkert

Jag tänker att fotot får illustrera hur osäkert allting är. Hur ska de där små människorna kunna fortsätta sin väg...?  Vart tar vägen vägen?

Jag har ett citat i huvudet, som jag tänker ganska mycket på. Det är från Tove Janssons bok Trollvinter. Det är Too-ticki som säger:

Allting är mycket osäkert,

och det är just det som lugnar mig.

Jag gillar Too-Tickis ord, även om jag inte alltid kan hålla med. För naturligtvis kan osäkerhet ge oro, rädsla, vilsenhet, spekulationer... Men det ligger något i det!

Ibland blir jag skrämd just av det alltför säkra, självklara, traditionsenliga, det färdiga... Jag kan känna mig inlåst av det. I det osäkra finns något att hoppas på. Speciellt om man inte är ensam, utan har någon att vandra tillsammans med. 

I det osäkra kan det finnas en öppning.

Något nytt kan visa sig.

Det går inte att förstå sig på världen

och ingenting är säkert,

tycker Too-ticki

Det är sant!

Det kanske man måste acceptera, 

för att kunna se öppningen,

möjligheterna.

Kanske ska man ändå våga tro på en Kärlek,
ett hjärta som klappar över och under allt osäkert.

En kärlek som inte stänger inne,

utan är öppet och omslutande på samma gång.

Alla fotografierna är ifrån Österlen.