Vid vägs ände

Jag har ledig helg och Owe och jag har varit i Luleå idag och gjort några ärenden. När hungern gav sig till känna åt vi på en pizzeria. Då kom jag att tänka på en Gårdskrog som jag och mina kompisar åt på i augusti när vi var nere i Skåne. En annorlunda krog och goda pizzor.

Friden. En gammal äppelgård vid vägs ände. Mitt på Österlen. Tre km utanför Kivik. Här var allt ekologiskt och närproducerat. Pizzorna gräddades i vedeldad ugn.
Gårdskrogen Friden
Friden
En länk om mannen (och hans hustru) bakom Friden.

Det var inte bara en restaurang utan även ett hem. Både själva gården och restaurangdelen skilde sig från det vanliga. För mig var det som att komma tillbaka till sjuttiotalet igen. Allt kändes så bekant.

Det var mycket folk där som satt vid udda stolar, bord och soffor. Hela inredningen fick mig att minnas, att känna... Det smålustiga var att vi blev ledda till ett bord där den gamla soffans ryggstöd hade texten "Gode Gud välsigna maten. Amen. Var så god och sitt."  Syntes det att vi var kyrk-människor?

Vid bordet intill satt mina gamla vänner!! Kändes det som. Inte ett dugg förändrade. (Men de verkade inte känna igen mig!) Jag kunde nästan inte sluta titta på dem... plötsligt var jag 17, 18, 19 år igen... samma klädstil, samma frisyrer... som under Hippietiden och Jesusfolksrörelsen. Ja, det var märkligt. Kände mig lite omtumlad. Det är verkligen sant att det finns inget nytt under solen!

Det är inte alltid så lätt att hitta friden i tillvaron. Vi söker och söker, tror och hoppas. Till vår stora överraskning kan vi upptäcka att det är just vid vägs ände som vi finner friden. När vi har gett upp, när vi inte ser några fler vägar, när vi inte kan se någon fortsättning. Kanske finner vi en äppelgård där, ett paradis. Ibland kan det vara så. Jag tror i alla fall på en Gud vid vägs ände.