Det sista

Nu närmar det sig... Det är mycket "det sista". Det ena efter det andra är sista gången.

I onsdags var det våravslutning för all personal i Svenska kyrkan i Boden. Det var ute på Skogskyrkogården, faktiskt. Alla som ville fick prova på att köra kyrkogårdsfolkets maskiner; åkgräsklippare, traktorer, grävmaskiner mm (Se nedan). Här "sommarpratar" vår kyrkoherde i kapellet. Vi var också några stycken som blev avtackade för den tid som vi jobbat i församlingen. För min del handlar det om att jag går i pension efter sommarens semester.

 En kanslist på åkgräsklippare

 En musiker

En präst

Det var min sista våravslutning som anställd. I fredags ledde jag min sista begravninggudstjänst. Och så fortsätter det... Men än har jag några dagar kvar innan mitt nya liv börjar.

Överluleå kyrka (Boden)

Men är man präst så är man. Även om man går i pension. Präst emeritus. Eller emerita, som den feminina formen heter. Vissa skyldigheter och rättigheter är kvar från den tidigare yrkesverksamheten. Det känns fint. Skulle tro att jag kommer att få något uppdrag någon gång ibland ... Någonstans. 

Till kyrkan kommer jag att gå hur som helst. Det hör ihop med min tro och mitt liv. Även om jag inte kommer "bakom" lika ofta som nu och inte heller är med och förbereder gudstjänsterna på samma sätt, som jag varit van vid.  Allt har sin tid.

Men, som sagt, än har jag en liten tid kvar. Några till "det sista" väntar. Och när det sista är gjort väntar något nytt. Det är spännande att leva!