Det allra sista...

 

Askgravlunden vid Överluleå kyrka.

Dagen innan midsommarafton tog vi det allra sista avskedet av mamma Astrid. Det var strålande sol och högsommarvärme. Mamma kremerades efter begravningen och nu skulle askan i urnan gravsättas.

Nu är livet gömt hos Gud.

Åt honom vi lämnar allt.

Hoppet är tänt i tyngsta sorg.

Ingen är glömd av Gud.

Vi får vila i Guds frid 

och sova i jordens famn.

Kristus har gjort vår grav till sin.

Alltid vi är hos Gud.

Nu är livet gömt hos Gud.

Åt honom vi lämnar allt.

Hoppet är tänt i liv och död.

Ingen är glömd av Gud.

Text: S. Ellingsen 1977, B. G. Hallqvist 1978

Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 627 v1,2 o 5.

Hennes namn och levnadsår fanns på en bricka som placerats på en av de stora minnesstenarna.

Här i Askgravlunden finns inga speciella gravplatser att gå till, utan vill man t.ex. lämna blommor eller tända ljus så får det ske på bestämda platser.

Askgravlunden vid kyrkan är en fin plats att komma till, sitta ner en stund, tänka, minnas...

Mamma och Börje har tidigare promenerat hit ibland, suttit en stund och vilat, innan de gått hem igen. Mamma tyckte att det var en fin plats.