Jag tror att många, liksom jag själv, bär på ordlösa böner inom sig. Det är inte alltid så lätt att hitta orden. Det kan vara mer eller mindre tydliga eller diffusa känslor och tankar som handlar om längtan, önskningar och hopp eller kanske handlar det mer om oro, rädsla, osäkerhet. Men de där ordlösa tankarna, bönerna finns där någonstans i magtrakten, eller kanske är de ett surr i huvudet...
Jag tror på ett Ansikte som är vänt mot oss i kärlek. Vad som än händer finns det ansiktet där. Som en god mammas eller pappas kärleksfulla blick på sitt barn. Vi behöver inte rikta våra formulerade eller ordlösa böner och tankar rakt ut i tomma intet. Det finns ett ansikte som är vänt till oss. Som inte sviker, inte ledsnar, inte ger upp. Som tror på oss och vill oss väl.
Ordlösa böner kan vara en djup suck, tårar, glädjeskutt, tystnad, skratt, att tända ett ljus... Jag tror på ett kärleksfullt ansikte som ser, förstår och tar emot.
Gud valde att födas som ett litet barn för att solidarisera sig med vår utsatthet och litenhet, för att dela våra livsvillkor och erfarenheter.
Jag vill önska dig ett
Gott Nytt År!
Många dagar och stunder märkta av
kärlek, värme och tillit.
Tack detsamma! Må der nya året fyllas av glädje!
SvaraRadera