I dag har vi åter igen fått mycket snö. Det är sällan det har varit så mycket snö i december. Känt mig tacksam över vår fyrhjulsdrivna bil. Annars vet jag inte hur det skulle ha gått i dag på vissa ställen.
Året börjar gå mot sitt slut. Själv lever jag i förberedelser inför årets sista helg med fyra olika gudstjänster. Nyårsafton är på Söndag efter jul (som det heter i kyrkans värld) med temat Guds barn.
Barn och nyårstankar borde väl gå att kombinera?
Barn och stjärnor föds i mörkret
utan skydd av våld och vapen.
Mitt i mörkret bjuder livet
oss att växa som en låga.
Ljuset bär oss. Gud är nära
i ett litet barn som ser oss.
Ljuset bär oss, Gud är nära
i ett litet barn som ser oss.
Mörker och utsatthet behöver inte hindra oss att "växa som en låga" eller lysa som stjärnor i den mörka natten. Det lilla skyddslösa barnet är ofta det där ljuset i tillvaron. Hur litet och maktlöst det än är kan det lysa upp ett helt rum, en dag, en familj, en ensam....
På tal om barn, hade vi några större och mindre barn här hemma på Annandagen. Våra (stora) barn fick träffa sina kusiner. På bilden ovan är fyra av fem kusiner. Det är inte så ofta de träffas.
Och här är några småkusiner, som träffas ofta.
(Alltså våra barns kusinbarn)
De här kusinpojkarna var så fina och goda mot varandra
där de satt tillsammans i fåtöljen och tittade i sina mobiler.
Små ljus i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar