Rapporter

Tidigt i går morse flög vår son från Umeå till nya jobbuppdrag. Den här gången till Indien. Han flög via Stockholm och Istanbul och kom idag fram till Bombay. På förmiddagen idag fick jag ett SMS från honom där han skrev att han efter ett långt dygn med väldigt mycket köande nu var på väg till båten som han ska jobba på. De där små korta SMS:n är såå värdefulla!

I dag har jag också fått rapporter från vår dotter och hennes sambo, som i motsats till sonen, är på väg hem till Sverige. De reser minst lika länge. Just nu väntar de i Panama på nästa plan, som ska föra dem till München och vidare till Arlanda.  Om allt går väl är de i Stockholm i morgon eftermiddag. 

Jag menar inte att skryta eller något liknande om mina barns färder i världen. De lever inga lyxliv, de arbetar, sparar och prioriterar - utan fascineras över hur jag - mitt i min vardag - kan få några rader i min mobil, ett litet meddelande som säger mig att de lever, att de är på väg, att allt är ok, fast de är såå långt borta. Och då känns de inte så långt ifrån ändå. Vilka möjligheter det finns idag att hålla kontakt. Avstånden behöver inte hindra. Det bästa är dock att få mötas ansikte mot ansikte. Förstås. Jag är tacksam för att jag har några att oroa mig för, glädjas med, längta efter - jag är väl medveten om att det inte är någon självklarhet.

Det har varit en sådan vacker dag idag.

Samma sol når över hela jorden.

-

Så som norrskenet klär nattens i ljus,

så som isen gör vattnet starkt

så som snön skyddar jordens kryp,

må Gud vara med dig.

(Martin Lönnebos ord - och nedan mitt tillägg)

Må Gud vara med mig.

Må Gud vara med alla dem som vi bär i våra hjärtan

och alla dem som ingen tänker på.


Gud är som solen
når överallt.

Alla fotografierna är ifrån Boden

http://blog.corneliaryas.com/