Månljus

En stund pratade vi om hur ljuset och mörkret påverkar oss. På sommaren när det är ljust dygnet runt (här uppe hos oss) är dagarna hur långa som helst. Man kan måla sitt hus mitt i natten om man vill. Så här års, däremot, när det är som mörkast kan det kännas som om det vore mitt i natten när kl är 15 - 15.30. Det var ikväll när Matteuskyrkans arbetslag bjöd kyrkans nya kör på fika, som vi pratade om ljuset och mörkret.

När jag åkte hem ikväll, lyste månen ljust och starkt. För det är ju också så, hur än mörk årstid det än är, så är det bara stjärnklart och månljust så blir det inte riktigt mörkt. Molnigt eller klart gör stor skillnad. Ja, tänk att solljuset som lyser på månen som i sin tur ger ljus på jorden faktiskt kan ge skuggor! Även mitt i natten. Det har jag fascinerats över många gånger. 

Ljuset har en förunderlig styrka 

och en enorm räckvidd!

I ett griftetal som jag har skrivit på idag, har jag citerat aposteln Johannes:

Gud är ljus

och inget mörker finns i honom.

(1 Joh 1:5)

Och ljuset lyser i mörkret,

och mörkret har inte övervunnit det.

(Joh1:5)