Åren kommer - de går inte!

En intensiv och rolig helg har gått till ända.

Jag har firat mina 60 levnadsår (några dagar i förväg).
Jag har fått underbart vackra blombuketter och fina presenter
(trots att jag inte skulle ha några presenter).
Framför allt har jag haft goda släktingar och vänner hemma här
från Stockholm, Trosa, Umeå, Luleå, Boden...
Tänk att de ville komma ...!
Känner mig glad och tacksam för var och en.



Det är inte helt lätt att identifiera mig med de två siffrorna 60.

Men i helgen har jag fått träna mig...
Mamma gjorde, som hon gjort så många gånger förr åt familj och vänner,
ett häfte med foton och text som påminde om åren som gått.

Cornelia, min dotter, hade roligt åt framside-texten
"alltid vetat vägens riktning",
som hon tolkade ironiskt och tänkte på alla de gånger jag irrat
åt helt fel håll...
Mamma menade orden på annat sätt :-)

Här kommer för den som är intresserad några mer eller mindre bra bilder
från lördagens öppet hus här hemma:



Owe hade lyckats sätta ihop ett långbord av bockar och golvbräder,
som blev riktigt bra, tycker jag. Passade nästan in i den övriga möbleringen.

Bl.a. bjöd vi på bärkrämer av olika slag.
T.ex. Jordgubbskräm med hallon och ingefära, Krusbärskräm med kanel,
Rödvinbärskräm med tranbär...



Jag tycker att det är roligt när människor från olika sammanhang
och platser möts på gudstjänster, kurser mm
- så också i mitt hem. Så blev det i lördags.

Alla lyckades jag inte fånga på bild, eller också blev fotot inte alls bra.
På kvällen fick jag besök av Eva H, en gammal vän från Luleå,
som gav mig buketten nedan som hon själv bundit ihop;
"Swinging 60".

På ett av Gratulationskorten stod det:
"Åren kommer 
de går inte"
Jan Nordström

Tänkvärt!

På ett annat kort:

Tron skymtar bakom tvivlen
har i skötet 
förtröstan
...

I Guds hjärta bor
trofasthet
personifierad

Ur "Blomningstider" av Siri Isaksson

Festen fortsatte dagen efter med de gäster som var kvar

Med tre olika plan till Arlanda försvann de sedan under söndagen

en efter en... utom sonen, som är kvar någon dag till, som tur är.

Syster Ingela med sambo var sist ut.
De hann få en liten visning av vår kyrkstuga innan de lämnade Norrbotten.

Min fina syster!

Jag fick önskningar om
dagar med vila, färger, skratt och kärlek!

Kan man tänka sig något bättre?