För några dagar sedan var vi med gäster till Storforsen. Vi beundrade klippornas former, släthet och och de djupa hålen i klipporna. Vi konstaterade att allt detta fantastiska har skavts, nötts och formats under en väldigt lååång tid.
Jag tänkte när jag såg de vackra stenarna och klipporna som sakta, sakta förändrats under så många, många år: Tålamod. Långtidsperspektiv.
Det som alltför ofta saknas i vårt samhälle och i våra liv. Genomgående finns i både stort och smått en strävan att allt ska gå snabbare och snabbare och bli mer och mer effektivt. Bra många gånger. Men inte alltid.
Nu uttalar jag mig om något som jag vet väldigt lite om. Men jag tror att när det går fort i naturen så innebär det ofta förstörelse; som t.ex. när löv och andra växter slår ut alldeles för tidigt och snabbt på våren och sedan fryser sönder, eller när regn, storm eller brand rasar i skog och mark mm.
Märkligt nog finns ofta någon form av "helande" eller "upprättelse" bortom förstörelsen, som långsiktigt kan gynna växtlivet. Det kan man kalla för nåd, om man vill använda sig av bibliska termer.
Kanske skulle vi lite oftare behöva vara mer i samklang med naturen;
kunna vänta, ha tålamod, låta allt ta sin tid...
Ibland överraskar naturen; "inget nytt under solen". Det vi tror att vi uppfunnit eller lyckats åstadkomma, det kan ibland redan finnas sedan lång tid tillbaka.
Som t.ex. Bubbelpool :-)
Förutom den jätte-stora poolen
upptäckte vi att det också fanns...
...mindre, mer badvänliga
på en undanskymd plats där i Storforsen
Vi får ta tillvara det goda som erbjuds oss i naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar