Sofia

SOFIA ÄR HENNES NAMN

Hon stod i hörnet

mitt emellan allt

vad livet rymmer

Hon ropade med kropp och blod

ord sprungna ur väl kända brunnar
liksom från hemliga skrymslen och vrår 
om förlorade mynt, deg som jäser 
och levande vatten

Med utsträckta armar

inbjöd hon oss alla

"Kom, ät mitt bröd

Jag har blandat vinet

och dukat bordet."

I spåren av hennes steg

sprang barn

bland liljor och sparvar

Sofia är hennes namn

(Tänker på liknelsen om kvinnan som sopade hela huset
för att finna ett förlorat mynt)

Jag har i sommar läst en uppsats som en god vän skrivit om Sofiagestalten i feministisk liturgi. Det har varit intressant och inspirerande läsning. Där jag också fått pröva mitt eget sätt att tänka, tro och tolka Gud och de gudsbilder som finns både i gamla testamentet, som i nya testamentet. Enkelt sagt kan man kanske säga att Sofia/Visheten kan tolkas som en kvinnlig bild av Gud/Kristus.

Texten ovan om Sofia är mitt eget försök att se Gud i kvinnliga metaforer, inspirerat av uppsatsen och bibeltexter.