Jag hade i alla fall tur!

Onsdag morgon är visst inte min grej!

Förra onsdagen när jag gick ut till garaget för att ta bilen till jobbet, snubblade jag på något och druttade omkull ordentligt. Jag gjorde illa mig på många ställen men framför allt i högra foten. Jag åkte till jobbet ändå och haltade mig fram - men fick mer och mer ont och kunde nästan inte stödja mig på foten. Det var riktigt besvärligt dagen efter också, sedan börajde det bli bättre och bättre... riktigt bra är det inte än, även om jag kan gå ganska normalt, tror jag. Det kunde ha gått mycket värre! Jag hade tur.

I morse när jag skulle köra ut ur garaget för att åka till jobbet, snubblade inte jag, utan bilen! Bilen fastnade i snöslungan som stod vid sidan om. Det brakade till oroväckande! Jag visste inte då att det var snöslungan, så jag gasade oklokt nog på för att komma ut. Jag skulle ju till kyrkan och leda Morgonmässan! Jag såg att Owe tittade i fönstret när jag for iväg. När han en stund senare skulle iväg såg han en bildel (fråga inte vilken!) ligga på golvet i garaget. Han körde till kyrkans parkering och kollade bilen, knackade på den och rättade till något... innan han fortsatte till sitt eget jobb. Själv såg jag inte att det hade hänt något med bilen. Ikväll har han talat om för mig att jag hade tur - det kunde ha blivit väldigt dyrt!

Till nästa onsdag ska jag försöka fundera ut hur jag ska kunna undvika garaget på väg till jobbet... men jag hade ju i alla fall tur! Då kanske det blir en annan tur!


P.s Det fanns inga foton i mina arkiv som passade till inlägget idag... :-)

Första december

Hembygdsgården och Norrigården, Kläppenområdet, Boden

På parkeringen mellan Överluleå kyrka och Församlingsgården 

tog jag några foton idag.

Församlingsgården

Jag hörde på radion idag ett resonemang om: 

"Vad är det som dödar; är det människor eller vapen?

Jag hann inte höra så mycket mer vad de sa,

men det var en rätt intressant fråga. 

Hur som helst finns det mer än vapen som dödar.

Överluleå kyrka

Jag skulle vilja vrida på frågeställningen och undra:

Vad är det som ger liv?

Är det människor eller saker, utrustningar, framgång...?

Alla vet svaret - ändå har många av oss lite svårt att prioritera det.

Som människor kan vi både döda och ge liv - i bildlig betydelse.

Hur moderna, självständiga och "starka" vi än är, 

så är det ändå det äkta leendet, uppmuntran, omsorgen, kärleken

som ger liv och mening åt vardagen.

Det känns viktigt att omsorgen, de goda handlingarna
och allt vi kan göra för fred
inte bara begränsas till vår närmaste omgivning,
utan att det också får nå längre bort.
Till människor vi inte känner och till platser där vi aldrig varit.

Har du sett den alternativa julkalendern?
En påminnelse om hur det till synes enkla och kostnadsfria
kan vara oerhört värdefullt!

Klicka på bilden så ser du bättre.

https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1341573

På länken ovan kan du ladda ner den alternativa julkalendern.
Dagens lucköppning är:
Var generös med komplimanger.

Låt fler få fylla fem!

"Jag vill att du tänker på ett barn, kanske ett barn som du känner. Ett barn som är runt tre eller fyra år. Föreställ dig det här lilla barnet när det sitter och äter något gott vid middagsbordet, hemma hos dig eller hos någon annan. Se framför dig hur gott barnet tycker det är, hur barnet tar för sig, hur barnet tar mer på sin tallrik av det som står framdukat. Ser du hur tryggt ditt barn är? 

Tänk dig nu att ditt barn förflyttas till en helt annan miljö. Tänk att ditt barn sitter alldeles ensam vid vägkanten av en stor bullrig motorväg, där bilar och långtradare dundrar förbi. Tänk att ditt barn har smutsiga och trasiga kläder, tovigt hår och ingen mössa trots att det är kallt. Tänk att du möter barnets blick och får se trötthet och tomhet. Den sorts trötthet som kommer av att inte ha ätit något på mycket länge. Den sorts tomhet som kommer av att inte våga förvänta sig att få något att äta. Ser du?

Det farligaste som finns är att födas in i fattigdom. Var femte sekund dör ett barn som inte fyllt fem år. Barn dör av undernäring, infektioner och bristande omsorg".

Det här är en kopia  (förutom bilderna) från en kollektvädjan i Adventsgudstjänsten i går när Svenska kyrkans Julkampanj började. Texten är skriven av Gunilla Hallonsten, Internationell chef, Svenska kyrkan.
Julkampanjen Låt fler få fylla fem, är en del av Svenska kyrkans internationella arbete. Ett arbete för att alla barns rätt till ett tryggt liv.

Svenska kyrkan samarbetar med systerkyrkor och partnerorganisationer i utsatta delar av världen, och därför kan Svenska kyrkan nå fram till de barn som står utan skyddsnät och som behöver oss.

Våra insatser behövs!

På länken nedan kan du läsa mer om Julkampanjen och var och hur du kan bidra.
https://www.svenskakyrkan.se/julkampanjen

På tröskeln in i ...

Ja, nu står vi på tröskeln in i adventstiden. Det förbereds på många sätt. I dagarna har adventsgran, ljusstakar och stjärnor kommit fram i Matteuskyrkan, där jag jobbar. Lämpligt nog har vi fin vit snö, som vi hoppas blir kvar, även om det sägs att det ska regna imorgon...

I dag har det varit Adventssamlingar för vissa klasser från skolan intill. Det har pratats och sjungits om advent. Det är inte så lätt för barn (och vuxna!) att veta och förstå vad Adventsveckorna står för...

De välkända och kära adventspsalmerna är egentligen inte heller så lätta att förstå sig på, när man börjar tänka efter vad orden betyder. Vår pedagog Carina hittade i boken Barnens stund i gudstjänsten av Linda Alexandersson, Argument, en förklaring till första versen på Bereden väg för Herran. Se nedan. Den förklarande texten är i rött. 

Om du klickar på bilden blir den större.

I morgon kväll ska jag vara med om något nytt. I  Matteuskyrkan finns en tradition att fira in det nya Kyrkoåret, en samling som de kallar för "Adventsmys". Det ska bli roligt! Finns du i närheten är du förstås välkommen!

Trådspår

En fördel med att bli äldre är att man kan se en röd tråd genom livet, sa Ann-Katrin Tideström i Torsdagskväll i Matteuskyrkan, i samband med att hon presenterade sig. Ann-Katrin är författare, journalist, radiopratare, kulturarbetare... ja, hon skulle kunna använda sig av många titlar, men hon är inte precis sådan...

Finns det en röd tråd i mitt liv? Ja, det tror jag att jag kan se ganska tydligt, när jag tänker efter.

Ann-Katrin Tideström i Matteuskyrkan

En röd tråd behöver inte betyda att man alltid har gjort samma saker eller alltid har haft samma mål, tänker jag, utan den röda tråden kan också betyda att det ena har lett till det andra, fast det hela tiden finns en koppling bakåt. Kanske också framåt.

Men det är klart att tråden kan ha gått olika rakt och krokigt genom livet. Det är intressant att se hur en viss person, plats, eller en viss upplevelse har lett vidare till något mer eller något annat.

Jag funderar: finns det människoliv utan en röd tråd? Hänger inte allting ihop på något sätt?

Tråd kan gå av - men det går faktiskt också att knyta ihop tråd... hållbart, men kanske inte lika starkt som förut mot svåra påfrestningar.

Kan man byta färg på tråden under livets gång? Ja, det tror jag. Men då kanske det inte blir en s.k. "röd tråd", dvs något genomgående...  :-)  En del människor kanske, startar sitt liv med en gul tråd och den följer med under hela livet, eller grön, eller blå - eller svart :-(

Ser du någon tråd i ditt liv?

            

Det blev en mycket bra kväll tillsammans med Ann-Katrin Tideström, som fängslande berättade om olika kvinnors livshistoria. Efteråt var det samtal kring fikaborden.

Tur och retur

Vi har i helgen besökt vår son i Umeå. Ju mer vi närmade oss Umeå desto mer snö. Det yrde och blåste. Jag hade köpt en stor vit Snöflinga på Urbanstore till ett av hans fönster - och den passade bra in där bland alla de andra snöflingorna som täckte hela fönstret!

Som alltid är det roligt att få träffa sina barn!

Det är mycket som händer i världen. Det är mycket oro och ovisshet, misstag, spekulationer - och mycket som sker i det dolda, som vi inte har en aning om... mitt i allt detta får vi leva våra liv, en stund i taget. Vi vet ingenting om morgondagen, men det finns anledning att känna tacksamhet och glädje för det som fungerar, är bra, gott och hoppfullt. 

Från fönstret i det rum som vi bodde i inatt såg vi kyrktornet från Umeå stads kyrka höja sig över husen. Även om det i sig bara är en byggnad så symboliserar det för mig något som består, som tar emot varje människa och som vill ge kraft och mod.

Att leva som vanligt

Vi uppmanas av myndigheterna "att leva som vanligt". Vad är det? Och går det? Jag förstår vad de menar, att vi inte ska vara oroliga och rädda. Men nog kan det väl vara bra om det som händer i världen och i vårt eget land påverkar oss i viss grad. Inte förlama och göra oss rädda. Men kanske ändå tänka till lite mer... inte bara med det som har med terrorister och attacker att göra, utan också med klimat och miljö... i alla fall behöver jag det.

Vi blir hela tiden upplysta med information av olika slag. Det är lätt att vi bara låter det gå förbi oss - så länge det inte berör oss själva eller kommer nära.

Vi lägger säkert in olika betydelse i "som vanligt" eftersom vi lever olika liv. Det är klart att vi ska fortsätta att äta, sova, arbeta, handla, gå på konserter, hälsa på varandra...

...drömma, leka, vila, njuta - allt sådant där som vi behöver för att leva och orka med vår vardag. Men också för att kunna göra det som vanligtvis inte hör till vår vardag, t.ex. en extra insats för någon annan. För några andra. Det där "vanliga" tar lätt överhand - och det blir inget utrymme över för det "ovanliga", som skulle kunna betyda mycket både för andra och för oss själva.

 Att leva som vanligt 

- men med känslighet och öppenhet

för nuets verklighet

bjuder både möjlighet och svårighet.

Alla foton (med mobilen) är ifrån Urbanstore

som har öppet som vanligt :-)

God helg!