En bygdens son

Så var då både Stilla dag och två adventsgudstjänster till ända - med god eftersmak! Tänk så bra det kan bli, trots alla trots. Jag har varken igår eller idag tagit några foton. Men om du vill se och läsa om Adventsgudstjänsten i Porsökyrkan i eftermiddag kan du läsa i "Första söndagen i advent" på Radhusbloggen http://radhusbloggen.blogg.se/ 
Där kan du få lyssna till psalmen "Bered en väg" med sång, trumpeter och orgel. Det blir så mäktigt med trumpeter...

En tanke som har tilltalat mig utifrån den alternativa evangelietexten i Lukas kap 4:16-23 är att här får vi möta Jesus som "bygdens son". Han kom till Nasaret, där han växt upp, gick till synagogan som han brukade. Han blev erbjuden att läsa en text av profeten Jesaja och hålla en kort "textutläggning". Allt var som det brukade. Inget märkvärdigt. Förmodligen fanns det inga större förväntningar i luften - det var en helt vanlig gudstjänst. Men när Jesus började läsa lyssnade plötsligt alla. All uppmärksamhet var riktad på honom. När han sedan satte sig ned och började tala, så gissar jag att man skulle kunna beskriva stämningen som "magisk". "I dag har detta skriftens ord gått i uppfyllelse inför er som hör mig", säger Jesus. Jesus var uppfyllelsen av profetian.
Han var en bygdens son, alla kände igen honom, snickarens son. En del kände honom som en släkting, andra som granne och kanske någon från skoltiden osv. En man av folket.
Det var inget märkvärdigt, ändå så märkligt!

Så som han en gång kom, tror jag, att han också kommer idag, som en av oss, en bygdens son. Han hör hemma där vi är. Där vi bor kommer han till oss. Inte särskilt märkvärdigt, men märkligt. "I dag".

En ängel från Bodens gator förra julen, kanske finns den där i år igen...

Födelsedagskalas

Efter min arbetsdag i Porsökyrkan körde jag till
min mamma och hennes man
för att gratulera mamma Astrid, som fyllde år i går.
En underbart vacker ros-bukett hade hon fått av sin man.

Här sitter hon i sin nya fina soffa. 

Mycket skön att sitta i och luta sig mot de skinnklädda nack-kuddarna.

Från Urbanstore. Förstås.

BOKEN OM LIVET
Ett liv;

en bok

med sidorna fyllda

av dagar:

Dagar av

kamp och glädje

möda och lovsång

strålande sol

och svalkande skugga

men mest det vanliga grå.

Sida upp och sida ner

att läsa

om händelser och episoder

stora rubriker

och finstilta rader.

Ett liv; en bok

om Guds nåd;

"solskimmer

över minnesbladen".

Astrid Hollingby Almroth

Adventsförberedelser

Torsdag idag. Nu är förberedelserna i full gång inför helgen. Lördagens Stilla dag i Porsökyrkan med "Ankomst" som tema. Och söndagens adventsgudstjänster, för min del, i Bergnäskyrkan och Porsökyrkan.

I dag är det min mammas födelsedag, men jag ska fira henne imorgon. Tänkte att hon kanske hade någon dikt om advent, men jag kunde inte hitta någon. Däremot fann jag en som kan ha en viss anknytning till temat "Ankomst".

JAG SÖKER EN HÅLLPLATS

Jag sitter i en vagn

och åker och åker

genom sammanträdesrum

och sångövningslokal

vägen går genom förberedelser

och protokoll

i en kurva väntar

ett besök hos någon

som behöver mig

efter raksträckorna 

ligger oskrivna brev

olästa böcker

och där

åker jag genom

mitt ostädade rum.

Tätt efter varandra

ligger programrådet

och gårdsrådet

hjälp, jag vill hoppa av

finns det ingen hållplats!

Nu går vägen genom andaktsrummet

och böneringen

jag skymtar en parkeringsplats.

Bara jag kan stanna

En stund

Jag behöver tanka.

Astrid Hollingby Almroth

Dikten speglar mycket hur mammas liv är och framför allt har varit under årens lopp. Det finns säkert många som kan känna igen sig även om färden har gått genom andra landskap än hennes. En längtan efter ankomst, en hållplats. Att bara få stanna till. En stund. Det kan verkligen vara behövligt så här precis steget in i advents- och jultid.

Här stannade jag själv till på en buss-hållplats för en vecka sedan.

Ja, många fler än jag förbereder sig nu inför helgen, men kanske inte med predikan och gudstjänster, utan snarare med städning och kanske bakning. Det händer inte i vårt hem. Inte än i alla fall. Ändå har det hänt lite nytt idag.

Vår snickare Peter har kaklat i köket. Det känns mycket roligt. Jag tror att mosaiken blir fin till det svartbruna golvet. Ser fram emot att köket ska bli färdigt.

Enjoy your time here. You are almost there.

På flygresan hem igår satt jag och tittade på den här texten,
som hängde på stolen framför mig:

"Enjoy your time here. You are almost there".

Det finns ganska mycket visdom i de orden.
Jag tänker på att vara närvarande nuet
- och om möjligt njuta av det.

Samtidigt leva medveten om att jag snart är "där".

DÄR

kan vara ett (res-) mål av något slag

eller

att komma hem i någon betydelse.

Det kan handla om något som jag ser fram emot

eller något som jag oroar mig för.

o.s.v.
mina tankar gick vidare ...

Men vad tänker du?

Vart är du på väg
och vad kan du ta vara på, glädjas åt under vägen,
just nu?

Enjoy your time here. 

You are almost there.

Snabbvisit i Stockholm

Vi har varit och hälsat på Cornelia i helgen. Såå roligt!

Äntligen fick vi se hennes lilla tillfälliga stuga (17 kvm) som hon bor i. Vägen dit känns inte så lustig med tanke på överfallen som varit i närheten. Men säkert vackert i dagsljus och i sällskap. Det känns dock bra att hon bor på samma tomt som hyresvärdarna och de är vänliga nog att visa henne praktisk omsorg och trygghet. Toppen!

I stugan har hon allt hon behöver. Den var mysig. Det enda var att det var lite kallt på golven, så vi köpte som namnsdagspresent på Astrid-dagen (på onsdag) ett par tovade tofflor på Life. Jag tycker att de var fina!

På söndagen var vi på ett par visningar i Jakobsberg på två mindre lägenheter. Det var spännande. Men vilka hutlösa priser! Inte lätt - det är så mycket som ska stämma. Förutom lån och månadsavgift, så ska det finnas bra kommunikationer framför allt till jobbet och är man två då ska det passa båda någorlunda, en skapligt trygg väg till tåg eller buss osv

På tal om boenden, så kan jag inte låta bli att kommentera de oerhört flotta husen vi gick förbi på väg till Cornelias stuga. Alla de nya husen hade fönster eller snarare genomskinliga glasväggar hela sidan ut mot gångvägen som vi gick. Trots att det ändå var 50 meter från huset såg man hela möblemanget, alla vackra och dyra lampor, soffgrupper och tjusiga kök, och allt de gjorde därinne! Hur kan man vilja ha det så?! Inga gardiner, inga växter, inget som skymde insynen. Hur kan man leva ett naturligt hemmaliv så offentligt och öppet? För mig är det helt obegripligt! Men lyckligtvis behöver jag inte bo så.

På en 3-butik på Kungsgatan med digitalskärm i fönstret fick vi se Cornelias första jobb på 3.

Cornelia har aminerat till 3:s julkampanj.

Stolt som förälder måste man förstås ta kort. Lite skämmigt för Cornelia...

Bilderna är förstås rörliga, men det syns ju inte här...

Skickat via Blogsy

Den förseglade boken

I går var en fantastiskt vacker rimfrostdag. Jag var på förmiddagen i Stillhetens kapell och passade på att ta några foton där och i närheten. Man kan undra hur många grå-vita nyanser det finns...

Efter att ha tjuvkikat på texterna inför första advent så fick jag lust att skriva ned den dramatiskt bildstarka espisteltexten från Uppenbarelseboken som jag själv skulle vilja läsa den. De tre sista raderna är från fortsättningen - mycket komprimerat.

I den högra handen på honom som satt på tronen såg jag en bok.
En bok med skrift på både framsida och baksida.
Boken var förseglad med sju sigill.
En väldig ängel ropade med hög röst:
"Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen"?
Ingen i himlen eller på jorden 
eller under jorden kunde öppna boken.
Jag grät häftigt. Ingen var värdig. 
Ingen kunde bryta sigillen.

En av de äldste sa till mig: "Gråt inte.
Han som är Lejonet av Juda stam,
skottet från Davids rot, har segrat.
Han kan. Han kan öppna boken.
Boken med dess sju sigill".

Rökelse från guldskålar fyllde rummet.

Jag hörde en ny sång sjungas.

Inspirerat av Upp 5:1-9

Skickat via Blogsy

På gator och torg, i kåk och höghus

I går kväll hade vi ett mycket fint Kultur-café i Porsökyrkan, tycker jag. Porsökyrkans kantor Lars Magnusson ledde sången och samtalade utifrån temat Vem är egentligen min nästa? Lars utgick ifrån psalmer och visor från 70-talet och påminde om de rörelser som pågick i samhället och i vår värld då. Tydligt var hur texterna var präglade av den tidens tänkande och engagemang. Det känns sorgligt att konstatera att dessa sånger som är minst lika aktuella idag sjungs alltför sällan numera.

Porsökyrkan

Många av oss som var med igår kväll var unga på 70-talet och kunde inte låta bli att le igenkännande  åt både budskapet och det som hände i våra liv då. För min egen del så var hela 70-talet ett mycket spännande årtionde.

 Porsön

En sång som vi sjöng var Tore Littmarcks, Gud älskar världen:

Gud går här på jorden,

han går på gator och torg.

I kåk och höghus bor den,

som vet vår glädje och sorg

 Det är en typisk text som väldigt mycket präglar min teologi och tro. Och det är faktiskt just sådana ord som jag tänker på när jag kommer till Porsökyrkan. Porsökyrkan ligger mitt i centrum av ett stort bostadsområde. När man är i kyrksalen ser man genom fönstren hur människor rör sig i kök och  vardagsrum i husen intill. Eller när man sitter i kyrkbänken under gudstjänsten kan man upptäcka att någon gått ut på sin balkong för att röka. Och ständigt går det människor förbi de stora fönstren... orden kommer så nära.

 Porsökyrkan

I strömmen av liv

i gatornas brus

vi skymtar ibland

ditt ansiktes ljus.

En gråt och ett skrik

ur ångestens djup

då rycker vi till

vi hör det är du,

då rycker vi till

vi hör det är du.

Anders Frostenson, Frihetens träd

Stockholm

Känner vi igen ropet, Guds ansikte i strömmen av liv i gatornas brus?

Anders Frostenson har också skrivit Jag behövde en nästa:

Jag behövde en nästa,

var du där, var du där?

Jag behövde en nästa,

var du där?

Och din tro och din ras

och ditt namn

gör det samma,

var du där?

Stockholm

Ofta återkommer mina tankar till Ylva Eggehorns dikt;  

För dom som frågar, 

 ur boken Ska vi dela - Jesus älskar dig, 1970, 1972.

Jag citerar andra delen av dikten:

Han har ju bara dina händer att uttrycka sig i

Han har ju bara din kropp att bli verklig i

som vinden har träden vill han ha dig

vad kan du vara annat än hans famn själv 

för dom som frågar: hur är den.