Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 8 november 2012

URBANSTORE


Efter jobbet idag åkte jag till Premiär öppningen av URBANSTORE 
på Sturegatan 10 i Boden.


Här kommer lite blandade smakprov från butiken.



Många fina "vilja-ha-saker" finns det.
 T.ex. fina kuddar, överkast, påslakan.



Mindre saker som handdukar, muggar, ljusstakar mm finns det gott om -


liksom stora saker som soffor, bord, mattor...


I butiken kan man köpa tapeter -



likaväl som Karin Mannerståls designade möbler, textilier mm.


Jag vill önska min bror Urban och hans personal lycka till!

Min fina brorsdotter.

onsdag 7 november 2012

Nu har jag kommit på det!

Jag väljer att inte skriva om Obama, alla andra pratar om honom idag - även om jag, liksom många andra, gläds över att han blev vald.

Himlen - från flygplansfönstret

I helgen kom jag på vilken psalm som jag skulle vilja sjungs på min begravning. Förutom i söndags, så sjöng vi den idag igen  -  på vår prästträff. Jag som leder så många begravningsgudstjänster har haft svårt att kunna tänka ut vilken psalm jag önskar till min egen begravning - det finns så många psalmer som jag tycker om.

Den här psalmen upprepar i varje vers; precis det som jag alltid drömt om att kunna, men som jag aldrig kunnat eller vågat... Nämligen sjunga! I himlen kanske jag kan sjunga av hela mitt hjärta. Ohämmat, klart och rent. Det är nästan så att jag kan längta dit...
Skulle jag sjunga här, skulle jag helst vilja sjunga visor, lite känslosamma så där... I himlen tänker jag mig att det mest är körsång - men det kanske finns utrymme för några enkla visor också...? Ja, egentligen, tror jag att det finns all sorts musik där.

I tredje versen nämns en sak till som jag kan hoppas på i himlen! Att kunna dansa!! Jag har alltid gillat att titta på isdans och balett och andra sorters dans, som jag inte kan namn då. Jag tycker det är så vackert. Ett uttrycksfullt språk. Men att dansa är ännu mer omöjligt för mig, än att sjunga. Jag skulle aldrig kunna hålla balansen. Det räcker ibland att jag vrider mig ett halvt varv - så vinglar jag till! Dessutom är jag inte ett dugg graciös. Med mera.

Den psalm jag tänker på är De skall gå till den heliga staden av Britt G. Hallqvist. Jag nöjer mig med de tre första verserna, alltså de som B. G. Hallqvist själv skrivit (den fjärde är skriven av O. Ahlén).
Jag gillar språket och bilderna i psalmen.
Här citerar jag bara vers 1 och 3:

De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång.
De ska häpna gå in genom porten
till en okänd värld,
till ett annat liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

...

De skall möta de trofasta vänner
som de miste på jorden en gång.
De skall leka med änglar och helgon
i Guds paradis.
De skall dansa där.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.


Till mina närmaste: För det första; så är min plan att leva ett bra tag till...
För det andra: Hittar ni en annan psalm ni vill sjunga på min begravning, som ni tror att jag skulle gilla, så är det helt ok - jag kan nog sjunga och dansa i himlen ändå!






tisdag 6 november 2012

Ett stråk av vemod




Ett stråk av vemod drog genom min kropp
när jag såg dig
Jag visste att vi hade träffats förut
men var?

Du hade redan då tagit plats i mitt hjärta

När vi sedan hamnade vid samma bord
vaknade minnet till liv...

Din röst och dina ögon sa samma sak nu som förra gången
- men med lite mer hopp
-
det gladde mig

(B.R. Okt 2012)



Otroligt vackert på förmiddagen idag.
Båda fotografierna är ifrån väg 97, strax utanför Boden, mot Luleå.

måndag 5 november 2012

Behåll dina rosor!

Efter en fantastisk söndag med Musikgudstjänst i Bergnäskyrkan och Sinnesromässa i Porsökyrkan - båda fullsatta - så finns mycket gott att säga... men istället för att försöka referera med en massa superlativer, så skulle jag bara vilja säga: Kom och upplev själv!



I dag har jag varit ledig. Mamma och hennes man kom förbi. De kom för att de tyckte att jag skulle köpa lotter av dem där behållningen går till RIA. Ja, det gjorde jag gärna. Jag hade faktiskt tårta i kylen (som maken köpt) som jag kunde bjuda på. Det var ju inte så dumt. Då frestades jag inte att äta upp allt själv...



I kväll har jag sett på Sommarpratarna på TV. Märta Tikkanen nämnde i förbigående dikten Behåll dina rosor. Jag gillar den. Inte för att jag precis tänker på min man - han kommer inte så ofta med rosor (eller tårta) - dikten behöver överhuvudtaget inte handla om ens partner. Utan själva fenomenet - det kan vi väl känna igen? Det dåliga samvetet. Ett slags "överslätande". Ibland hos oss själva.
M Tikkanen skriver (jag citerar bara en del av dikten):


Behåll dina rosor
duka av bordet istället

Behåll dina rosor
ljug lite mindre istället

Behåll dina rosor
hör vad jag säger istället

älska mig mindre
tro på mig mer

Behåll dina rosor


Vad hjälper rosor, tårta, presenter, vackra ord när man längtar efter att någon verkligen lyssnar på en, tror på en...

Helst vill man ju ha både ock, förstås :-)

lördag 3 november 2012

Ett äkta helgon



Efter Dopgudstjänst i Porsökyrkan har jag tillsammans med många av församlingens diakoner varit på Kyrkogården i Gammelstad. Det var dimmigt och mycket fuktigt, tidvis regn - men det var många människor där och tände ljus vid gravarna. Många fina samtal blev det.



Askgravlunden

Här kan du läsa mer om Gammelstads kyrkogåtd och om de olika alternativ som finns.





Alla helgons dag och Alla själars dag…
Två helgdagar efter varandra.
Och ljusen på kyrkogårdarna
och i alla kyrkans ljusbärare
brinner för båda.
För både helgon och alla de andra
vi saknar och minns.
Ett äkta helgon är djupt mänsklig.
Ett äkta helgon har ofta vardag upp till knäna.
Ett äkta helgon är inte så sällan
en ganska besvärlig person.
Ett äkta helgon är rak och inte så fin i kanten.
Ett äkta helgon är ganska lurvig emellanåt.
Ett äkta helgon bär mycket sällan gloria.
Men något alldeles särskilt finns där.
En blick. En röst. En värme. En kallelse. En väg.
Ett äkta helgon lever ett liv
som berättar om tro och om Gud.
Ett äkta helgon får mig att vilja följa efter.
De vi minns och saknar, kan ha varit helgonlika.
De kan ha levt ett liv som hjälper mig att tro.
Men Alla själars dag
är inte en dag för putsning av glorior.
Inte deras som gick före – och inte min egen gloria.
Utan det är en dag då vi i mörkret på en kyrkogård
– med händerna runt en flämtande veke i en gravlykta –
påminns om hoppet.
Jo, så är det!
Evighetshoppet, det liv som aldrig dör.
Hemma hos Gud.
Det liv Jesus vann åt varenda människa.
Åt helgon och åt alla oss andra.

Ulla-Lena Bäckman



I går visade jag bilder från Naousa (Grekland) kyrkogård, idag från Gammelstads kyrkogård, Luleå.

fredag 2 november 2012

Nu är livet gömt hos Gud

I helgen är det många i vårt land som tänder ljus, går till gravar och till minnesgudstjänster.
Oavsett var man bor i världen finns död och sorg. Det är lika för alla. Ingen kan köpa sig fri.
Uttryck och förfaringssätt kan variera från plats till plats, framför allt var på jorden man bor.



Önskvärt vore att alla dödsbud kunde lämnas personligt med fysisk närvaro till de närmast berörda. Tyvärr går det inte alltid att förverkliga.
Många dödsbud får vi del av genom dödsannonser i tidningar.
I Grekland, liksom i många andra varma länder, sker begravningen inom det närmaste dygnet/dygnen. Meddelanden om en persons död sätts upp på träd eller utomhusväggar, ofta med bild, datum och var begravningen skall vara.



När vi var i Grekland i september, besökte vi kyrkogården i Naousa.




Begravningskapellet


Helt klart var det ganska stor skillnad mellan kyrkogården där och kyrkogårdar i Sverige. Gravplatserna var mer personliga. Ofta påkostade med många saker som hörde ihop med den avlidne. I våra svenska "lagom"-ögon så kan det ibland verka lite väl mycket! Här är det ett barn som har dött. Familjen sågs ofta vara där. (klicka på bilden så ser du bättre)


Här är min kusins man vid sin syster grav, som dog en alldeles för tidig död - enligt vårt sätt att se det.


 Jag tycker mycket om Britt G. Hallqvist psalm som börjar med orden
Nu är livet gömt hos Gud... 
Här citerar jag vers 2:

...

Vi får vila i Guds frid
och sova i jordens famn.
Kristus har gjort vår grav till sin.
Alltid vi är hos Gud.

....

Britt G Hallqvist Svenska Psalmboken med tillägg, nr 627



torsdag 1 november 2012

Ibland ser mitt minne

En fördel med att pendla är att det blir tillfälle att lyssna på radio. Jag har ofta P1 på när jag kör mellan Boden och Luleå. 
I dag kom jag in i ett program där några personer blev tillfrågade om vad de skulle bjuda på för mat ifall de skulle göra en måltid till någons minne.



Dofter och smaker stannar kvar i våra minnesbilder. Jag tycker att jag märker det i ganska många samtal inför begravningsgudstjänster. Inte så sällan sammankopplar man en kär anhörig till speciella maträtter eller bakverk.

Mina tankar gick direkt till min farmor. Somrar och jultid var vi som familj ofta hos farmor och farfar i Fjällbonäs utanför Arvidsjaur. Jag minns inte att farmor gjorde Pitepalt, däremot kroppkakor med stekt fläsk och lingonsylt. Farmor bakade tunnbröd, kärnade smör och i jordkällaren fanns alltid stora flaskor med svagdricka - aldrig åt och drack jag detta någon annanstans. Det hörde helt och fullt ihop med farmor och farfar och Fjällbonäs. När jag nu tänker på detta så vattnas det i munnen - och jag hör farmors lite nasala röst...

Ute i bodan fanns det torkat renkött och torkad fisk (av gädda och mört) - det var som godis! Jag gjorde gärna ärenden dit.

Vad jag inte gillade i farmors kök var "ko-mjölken", köttsoppa med klimp och blodpalt. Farmor var ganska sträng, så det var inte så lätt att slippa undan det... det var bara att äta.





Ibland blir minnena så påtagliga och nära och ofta är det just smaker och dofter som väcker dem till liv. Men det kan vara röster, musik eller något annat också.


Ibland ser mitt minne
hela din resliga kropp.
Minns ditt speciella sätt
att röra dig.
Hör din röst.
Det gör ont,
men jag överlever alltid.
Men när jag bara ser
en detalj,
några skrattrynkor,
dina fingertoppar,
ett ärr i din hud,
då dör jag.
Varenda gång dör jag
av längtan och saknad.
Men eftersom denna 
dödsorsak inte räknas
som giltig
så måste jag leva
tills nästa gång
jag dör.
Beda Wallström