När vingarna bär

Igår lyssnade jag till kyrkoherde Richard Marklund som anknöt till pingsten, Anden och Hjälparen. Att våga lita på "att vingarna bär".

Han gav som bild hur det är när man lär sig cykla. Det är först när man vågar släppa kontrollen och håller på att tappa balansen som man finner balansen och kan cykla.

Efteråt hörde jag någon säga till kyrkoherden att det är likadant med simning. Där handlar det också om att våga lita på att det bär utan att man har kontroll.

Oj, tänkte jag. Jag som varken cyklar eller simmar! Hur står det till med min tro?!
Rädsla och kontrollbehov kan verkligen hindra en att leva, att få uppleva hur "vingarna bär" - eller hur Guds gode ande, Hjälparen kan vara med och "bära" också i de okontrollerbara och garantilösa situationerna.

I morse fortsatte tankarna... kom på att för min del handlar sjungandet om samma sak. Jag vågar inte sjunga för jag är inte säker på att jag prickar rätt ton - hur ska man kunna veta när man öppnar munnen och tar ton att man landar rätt?! Det är för mig en gåta. Och hindret.

Jag tänkte vidare: Det måste finnas fler situationer i livet då man går utan att ha några garantier för att det bär.
Jag är rädd för mycket, men ibland vågar jag gå in i helt nya och okända situationer, andra gånger stanna kvar där jag helst skulle vilja fly, eller ge av mitt ömtåliga innersta - eller ta emot från andra deras ömtåligheter - utan att ha den minsta koll på vart det leder, om det bär... Utan bara får lita på att precis när jag tappar balansen/kontrollen så finner jag den - det där hisnande ögonblicket då allt mitt hopp står till Anden, Hjälparen, att hon ger luft under vingarna... att det bär...

Känslan när det fungerar ligger nog nära begreppet "frihet", tror jag. Egentligen är det nog de stunderna jag allra mest känner att jag lever. Och vill leva för.

Kanske kan jag övervinna någon mer rädsla som hämmar att leva så som jag vill...

Du har aldrig begärt av mig

En lång och bra arbetsdag. Det jag tänker berätta lite grand om låg mellan en begravningsgudstjänst och ett begravningssamtal. Det var i sjukhuskyrkan på Sunderby sjukhus.

Min kollega Gertrud Malmberg, sjukhuspräst, avtackades idag för sina 8 år i Nederluleå församling.
I början av juni börjar hon som kyrkoherde i Råneå församling.
Efter mässan i Stillhetens rum bjöds det på smörgåstårta, bullar och rulltårta. Riktigt festligt!

Många ville förstås tacka Gertrud och önska henne lycka till i fortsättningen. Här på bilden ses hon tillsammans med sin kollega i sjukhuskyrkan Laila Sehlberg (till vänster).

Och här med en annan kollega i sjukhuskyrkan Gerd Boström. Fotona är tagna med min mobil, därför inte med den allra bästa kvalité.

Till mässan hade Gertrud önskat sig en speciell sång som framfördes av Lars-Magnus Magnusson. Text och musik är skriven av Tomas Boström. Jag citerar första versen av två.

Du har aldrig begärt av mig

Du har aldrig begärt av mig att jag ska skriva kärlekssånger.

Du har aldrig begärt av mig att jag ska måla ditt porträtt.

Du har aldrig begärt av mig att jag i ångest, skuld och ånger

jämt ska veta vad som är riktigt och alltid tro det som är rätt.

Får jag hålla din hand?

Får jag kalla dig vän?

Får jag dela ditt ord och din tro?

Får jag komma ibland

till din blomstrande äng

där ett frö av förlåtelse gror?

Något av den här kravlösheten har också Gertrud i sin attityd mot andra, liksom i sin förkunnelse.

Jag önskar dig, Gertrud det allra bästa i framtiden; Guds välsignelse!

Jag kommer att sakna dig mycket i prästkollegiet!

Vilar glad. I din famn.

 Taklampa från Nederluleå kyrka. Tyckte att den påminde om lamporna i Slottskyrkan...

Eftersom jag var ledig och det inte var särskilt inbjudande att gå ut mitt på dagen, så tittade jag på prinsessan Estelles dop i Slottskyrkan på TV, trots att jag inte är särskilt rojalistisk av mig. Däremot är jag för dop!

Tyckte att det skulle vara lite roligt att se om Ärkebiskop Anders Wejryds dopgudstjänst för en blivande tronarvinge skilde sig mycket från de dopgudstjänster som jag som en enkel komminister (= präst) leder för barn  i Luleåtrakten (för det mesta). Och det gjorde det faktiskt inte! Själva dopordningen var exakt som den står i Svenska kyrkans handbok. Ärkebiskopen följde den väldigt ordagrant.

Allt runt omkring var ju däremot speciellt förstås... men själva dopgudstjänsten var ungefär som för vilket barn som helst. Det är rätt, tycker jag. Ja, tre präster brukar det förstås inte vara som tjänstgör samtidigt i en dopgudstjänst. Att kronprinsessan Victoria bad tackbönen för deras barn är inte speciellt ovanligt, det är det många föräldrar som gör, eller andra anhöriga.

Personligen skulle jag önskat att föräldrarna hade valt en av våra fina doppsalmer - eftersom Estelles dop blir en förebild för många andra föräldrars val. Likaså hade jag önskat att de att bett den "nya" översättningen av Herrens bön (som inte är så ny längre!) Vår Fader, istället för Fader vår.

Här kan du läsa mer om Estelles dop och Ärkebiskopens tal

Här intill finns också Ärkebiskopens blogg.

I Slottskyrkan vara dopfunten helt gjord av silver. I Nederluleå kyrka (=Gammelstads kyrka) är dopfunten i marmor och är senmedeltida. Här kan du läsa mer om Nederluleå kyrka

På dopgudstjänsten för Estelle sjöng Elin Rombo till harpa Vilar glad. I din famn.
Citerar en del av sången:

.....
Det är kärleken som bär min förtröstan genom livet.
Så jag söker dig, jag ropar överallt ditt namn 
 tills jag är i din famn;
vilar glad i din famn.
Vilar glad. I din famn.
Nära vill jag vara.
Lugn vid din varma själ.
Jag är en barnsång bara.
Den är enkel och menar så väl.
.....
Musik Benny Andersson

Text Kristina Lugn

Här kan du läsa om dop i Nederluleå församling
Välkommen att höra av dig!

Blomningstid

I dag finns det inte så mycket annat att säga än att det är skönt med ljus, sol, grönska och blomstring. Trots att jag levt i många år och upplevt lika många vårar, så är det ändå alltid lika fascinerande.

Fylld av längtan vaknar våren,
fri från vinterns band.
Varmt och vänligt rör oss ljuset,
som en ängels hand.
Solen smeker värme mot jorden,
väcker allt till liv
och för vår skull står hon åter
i sin blomningstid.

....
Tack för alla dessa under,
som sker år från år
hoppets ljus i mörka stunder
våra ögon når.
Hjärta som av missmod har mattats,
än finns hopp om frid.
I gemenskap går vi åter
mot en blomningstid.

Text: Ingela Forsman, 1993 ur Psalmer i 2000-talet, nr 943 v1 och 3

Sent på eftermiddagen lyser solen så vackert på de nyutslagna löven på björken utanför vardagsrummet. Jag njuter av åsynen. Men det är nästan omöjligt att fånga på bild...

Rum

En lång arbetsvecka är slut (7 dagar). Och jag med! Somnade i soffan när jag kom hem. Jag försökte flera gånger resa mig för att gå till köket och göra lite kvällsfika - men jag orkade inte! Jag blev kvar i soffan tills maken kom hem - då hjälptes vi åt att göra lite att äta.
Konstigt det där med tröttheten. Hur man kan hålla igång och hålla igång - och så stannar man till och då bara sköljer tröttheten över en.

Veckan avslutades med en blues- och gospelgudstjänst i Porsökyrkan ikväll. Kyrksalen var fullsatt och emellanåt kändes det som om hela kyrkan gungade. Mycket duktiga sångare och musiker! Tack Pär (som tog initiativet till kvällens gudstjänst)!

För mig handlar det nu om ett par dagars vila från arbetet och jag kom att tänka på en text av Lars Björklund ur boken Modet att ingenting göra, Libris, 2003 - en bok om det svåra mötet. En bok som jag kan rekommendera!

RUM

Tystnaden

ger rum för mig

Rum för min trötta tanke

min rastlöshet och min oro

min djupa sorg

och min vrede

Allt ryms i tystnaden

Inga ord

sätter gränser

och förbjuder

Tystnaden 

ger rum för Gud

Rum för min stora längtan

min kropp och min vilja

min svaga tro

och mitt tvivel

Allt

fylls i tystnaden

Inga ljud

spärrar in

och slår sönder.

Önskar oss alla möjligheten till rum av tystnad.

Vad är heligt?

Vad är heligt, egentligen?
Vad är heligt för dig? För mig?
Låt oss vara rädda om det.

Jäkkvik

Vad är det som är heligt?
Det finns en tänkvärd dikt som heter så av 

Christina Lövestam ur Livets ande, le mot mig, Verbum, 2001

Jäkkvik

En gammal bön av Augustinus (354-430):

Andas i mig

Andas i mig, heliga Ande,

så att jag tänker heliga tankar.

Mana mig, heliga Ande,

så att jag gör det som är heligt.

Dra mig närmare dig, heliga Ande,

så att jag älskar det som är heligt.

Styrk mig, heliga Ande,

så att jag skyddar det heliga.

Vakta över mig, heliga Ande,

så att jag ger akt på det som är heligt.

Augustinus

Hjälparen kommer

För min del handlar det nu om förberedelser inför söndagen, Söndagen före pingst. Hjälparen kommer är temat. Hjälparen är ett annat namn på den heliga Anden. När Jesus ska lämna lärjungarna sänder han den heliga Anden, Hjälparen till dem, osynlig men ständigt närvarande hos dem och i dem.

Det finns många bilder och symboler för den heliga Anden.

Som en källa med friskt vatten

Som en eld

Som en vind

Anden finns hos oss som en eld, en vind, en ständigt frisk källa till nytt liv. Kraftfullt och nära, men inte märkvärdigt eller konstgjort, utan naturligt. Levande. Livgivande.

Välsignelse

Må Guds goda Ande

andas genom dig liv och ljus.

Må du andas frid,

må du andas glädje,

må du andas vishet,

må du andas kärlek.

Martin Lönnebo