Gungan

En dikt som följt mig sedan jag läste den härom kvällen. Efter mötet med den här dikten så anar jag gång på gång de där tunna trådarna som dikten talar om både i mitt eget och andras liv. Och det kittlar till inom mig på något märkligt sätt... tänk att man kan leva livet så... så skört... så tillitsfullt...

Gungan
Du gungar
i gungan
med tunna trådar
av ljus

trådarnas fäste
kan du inte se
de försvinner
bakom förståndet

men du gungar
i tillit
som ett barn

Kristina Wallbing, juni 2011
här kan du läsa Kristinas dikter 

Dagens ros!

Lite dagboksanteckningar från min arbetsdag:
Dagen började med en glad överraskning! En uppmärksam arbetskamrat upplyste oss om att vi i Porsökyrkan hade fått Dagens ros två dagar efter varann i Norrbottens-Kuriren!! Med lite olika innehåll. Så roligt och uppmuntrande!

Vi har samtalat och förberett innehåll och ordning för Blues- och gospelgudstjänsten på söndag kl 17 i Porsökyrkan. Det blir spännande och lite annorlunda... Kom och lyssna, du som bor i närheten!

Några av oss har också varit och kikat på ett "Dopträd", som vi planerar sätta upp i kyrksalen. Varje barn som döps i Porsökyrkan får ett rött hjärta med sitt namn på och datumet på dopdagen. Hjärtana hängs nu upp på väggen - för att vi ska komma ihåg barnen och be för dem. Vår plan är att ha ett träd att hänga upp hjärtana i istället. Det skulle kunna bli riktigt fint... En gång per år bjuder vi in dopfamiljerna till gudstjänst och för att hämta barnens hjärtan.

Telefonsamtal, mail, bokningar och förberedelser inför söndagens gudstjänster innan arbetsdagen för min del avslutades i Nederluleå kyrka.

I brudkammaren i Nederluleå kyrka träffade jag två förväntansfulla och lyckliga par - efter varann - i samtal inför vigsel under sommaren.

Det har varit soligt och vackert idag, lite varmare i luften än tidigare dagar i veckan. Från dag till dag ser man nu att det blir lite grönare på gräsmattorna, löven är på gång och fler och fler blommor efter husväggarna. Underbart!

Trevlig helg!

En emmausvandring

I går bokade vi tid med Kristina Wallbing, Boden. Hon kommer till en Kafékväll i Porsökyrkan den 17 oktober och läser sina dikter. Jag tycker väldigt mycket om hennes dikter! I kväll har jag suttit och läst hennes dikter från Poeter.se här  Hur många fina dikter som helst! Hon har verkligen en förmåga att använda språket på ett varsamt och nära sätt. Med hennes tillåtelse citerar jag en dikt från mars 2008 och fler blir det så småningom...

En emmausvandring

Det var på grusvägen
precis bortom det gamla röda kapellet
 jag mötte främlingen

det var där stigen ner mot sjön
korsar vägen
och det måste ha varit natt
försommarnatt
för det var ljust
men inga fåglar hördes

han kom gående med långa trygga kliv
såsom den går som
känner till vägen
och vet vart den leder

men när jag kom så nära
att jag såg hans ansikte
kände jag inte igen honom
tänkte att han kan inte vara
härifrån trakterna
kanske bara någon tillfällig besökare

men så log han mot mig
igenkännande och vänligt
som om han visste vem jag var

och jag fick en känsla av
att jag mött honom förut
ja, jag fick en känsla av
att jag alltid känt honom
nära, mycket nära

Stegen upphörde.

så stilla det var, så tyst
bara doften av hundloka
och försommarvind

han sa endast två ord;
Följ mig.

Det var blåklockor i gräset
vid vägkanten och
smörblommor

och jag följde honom

Kristina Wallbing

August Strindberg

I dag för hundra år sedan dog August Strindberg. Ja, ingen har väl undgått att det är 100-års jubileum för August Strindberg i år. Han föddes den 22 januari 1849 i Stockholm och dog som sagt för precis 100 år sedan idag, också i Stockholm.

När Owe och jag var i Stockholm i januari såg vi vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation bilder på Strindberg, hans fruar mm.

Om du klickar på bilden kan du kanske läsa vad som står...

Strindberg var författare, dramatiker och bildkonstnär. Han var den dominerande gestalten i det litterära Sverige på sin tid. Trots att Strindberg var lugn och tystlåten som barn, så var han ständigt omdiskuterad under sina mycket produktiva år. Han lyckades provocera många i sin omgivning. Han var banbrytande inom flera genrer och en nydanare av det svenska språket.

En målning av Strindberg. Rätta mig om jag har fel!

Jag har ikväll läst en del dikter och citat av Strindberg. En del tyckte jag om, och annat inte alls. Jag är ingen Strindberg-kännare - men det finns mycket att läsa om honom och hans verk och liv...

Hittade inte något lämpligt att citera här, tyvärr.

Strindbergs förhållande till kvinnor var väl ganska komplicerat, vilket hans skilsmässor vittnar om. Ändå var han en tidig förespråkare av kvinnlig rösträtt.

August Strindbergs kvinnor.

Strindberg dog 63 år gammal och begravdes på Norra begravningsplatsen åtföljd av omkring 60 000 sörjande! Vid hans grav står ett enkelt kors av svart ekträ med följande skrift: O crux ave spés unica, som betyder O kors var hälsat mitt enda hopp. 

Vid sin dödsbädd, berättas det, tecknade Strindberg att han ville ha sin bibel, han tog den och gav sina avskedsord till livet, med dottern Greta sittande vid sin bädd. Han sa något om att han hade gjort upp sitt bokslut med detta livet.

En ledig söndag

 Njuter av att trädknopparna skiftar i grönt nu - även om jag känner av det lite grand allergiskt...

Med våren kommer också vissa krav eller förväntningar... Pelargonerna väntar otåligt i förrådet på att få bli omhändertagna...

Väggarna i uterummet har skrikigt klart - Owe har borstat dem och målat ny Faluröd färg - nu är de lugna och fina...

Ja, så är då snart den här helgen till ända. Soligt och fint har det varit idag, men blåst ganska kallt. En ny vecka väntar... Tänk, snart har halva maj månad gått!

Vän med blommor och sparvar och barn

 Sjukhuskyrkans kors

Intrycken från gårdagens begravningsgudstjänst för kollegan och sjukhusprästen Gunnar Olsson försvinner ju inte bara för att dagen är slut. Hans liv, hans sätt att vara och speciella händelser dyker upp i minnet... Vissa människor lämnar större avtryck i ens liv än andra.

I somras när Gunnar och hans hustru var på besök hos oss så fick vi så exklusiva bär som åkerbär av dem!

Den tredje psalmen som vi sjöng i går, är en psalm som jag aldrig sjungit förut, men som jag ofta (speciellt förr) citerat som bön i slutet av minnesstunder, då jag tyckt att det passat. Psalmen passade mycket bra till Gunnar som tyckte mycket om både blommor och barn.
Det är ur Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 626. Här citerar jag vers 1 och 3.

Jordens Gud, stjärnornas Herre,

vän med blommor och sparvar och barn,

tack för de lyckliga dagar på jorden.

Tack för allt som du gav vår vän.

Tröstens Gud, Fader för alla,

vännen lämnar vi nu i din hand.

Följ oss i vardagen, hjälp oss att möta

nya dagar i tro på dig.

Text: B. G. Hallqvist 1977, 1982

I övrigt har jag i dag, som jag lovade mig själv i början av veckan, målat akvarell. Jag gjorde ett lite annorlunda motiv motför vad jag brukar - det blev bättre än vad jag hade vågat hoppats... Kul!

Snabbt gick den här dagen!

Avsked

 Ljusbäraren på Sunderby sjukhus

I dag har jag tillsammans med många andra tagit avsked av Gunnar Olsson, en kär kollega, som fick avsluta sitt liv här alldeles för tidigt. Gunnar har arbetat som sjukhuspräst i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv.
Jag har jobbat tillsammans med Gunnar i sjukhuskyrkan på Sunderby sjukhus. Jag uppskattade honom mycket som kollega! Det var alltid lugnt och tryggt att arbeta ihop med honom. Det var inte heller svårt att be om råd eller samtala om svåra saker; trots sin långa erfarenhet och gedigna kunskaper, var han alltid ödmjuk, lyssnade och man behövde aldrig känna sig dum för sina frågor eller funderingar... Gunnar var verkligen en själavårdare!

Sista gången som Gunnar ledde mässan i sjukhuskyrkan, juni 2011. Det var i samband med att några nya medarbetare hälsades välkomna till sjukhuskyrkan och några av oss blev avtackade. En mycket minnesvärd stund. Hans betraktelse berörde...

Begravningsgudstjänsten idag var i Skogskyrkokapellet i Boden. En gudstjänst som gick i Gunnars "anda"; rosorna på kistan, orgelstyckena som spelades, psalmval...

En av psalmerna som sjöngs:

Herre, du delat alla mänskors öden,

födelsen, livet och den mörka döden.

Din omsorg följt oss släktled efter släktled,

o Gud allsmäktig.

Påminn oss här i saknaden och gråten

att Jesus Kristus ger oss livet åter.

Ljus bryter fram ur dödens mörka stunder

i påskens under.

Text: F. Kaan 1968, E. Norberg 1979, 1981

Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 628 här vers 2 och 3

I oktober avtackades Gunnar av Nederluleå församling för sin mångåriga tjänst i sjukhuskyrkan.

Alla tre psalmerna som sjöngs under begravningsgudstjänsten var psalmer som jag personligen tycker mycket om, men som mycket sällan sjungs på begravningsgudstjänster i dag.

En sådan psalm var också nr 625, jag citerar vers 1 och 2 i Den Svenska Psalmboken med tillägg:

En dag jag lämnar mitt hem och mina vänner.

Vem känner dödens dal, vart leder skuggans stig?

Ängslan mig trycker och frågorna mig bränner.

Ett enda vet jag dock och det är nog för mig.

Någon skall ropa det namn jag fick i dopet.

Någon skall viska det och rösten är min väns.

Och jag skall väckas av viskningen och ropet,

buren i trofasthet och kärlek utan gräns.

Text: E. Norberg 1962

Gunnar lämnar ett stort tomrum efter sig! 

Mina tankar och förböner går till hans hustru och barn och barnbarn. 

Vila i frid, Gunnar - och tack för allt!

När jag under förra året tog dessa foton på Gunnar fick jag tillåtelse av honom att använda mig av dem.