Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 16 maj 2016

Pingst




Pingsten har fått en lite undanskymd plats som helg sedan Annandag Pingst inte längre är en röd dag i almanackan. I kyrkan är dock pingsten viktig. Det var på den första Pingstdagen som kyrkan föddes, skulle man kunna säga. I går, på Pingstdagen, var Owe och jag i Porsökyrkan i Luleå. En av mina f.d. arbetskamrater, Elaine skulle avtackas efter nästan 29 år som husmor/församlingsvärdinna i kyrkan.




Det var en fin och festlig högmässa. Porsökyrkans arbetslag och körer medverkade. Jag hade tur som var ledig i helgen och därför hade möjlighet att vara med. Det var roligt att träffa många vänner!




Porsökyrkans pedagog, Sonja, berättade med flanellograf om den första pingsten. "Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål... förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: "...Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modermål talas?...tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar". Apostlagärningarna kap 2.




Modersmål är det språk som vi har med oss från vi var barn. Det är det språk som går rakt in i oss, som vi förstår med alla sinnen. Allt för ofta pratar vi "kyrkiska" i kyrkan, som gör det svårt för människor att förstå, ta in och beröras... Därför behöver vi också idag den heliga andens hjälp att tala ett språk, att gestalta och förmedla "Guds stora gärningar" så att vi själva som arbetar i kyrkan och människor som vi möter inte bara möjligen förstår ordens betydelse, utan också kan beröras med sina sinnen. På mässan i Porsökyrkan var det dock många sinnen och känslor som berördes.




Innan vi vände hemåt igen, körde vi förbi vår kyrkstuga. Nu när våren och värmen har kommit till våra breddgrader är det tid att börja använda kyrkstugan igen. Det känns roligt!



Det blev en fin dag på många sätt. 



Ps Jag har inget foto på Elaine med i inlägget - för jag har för mig att hon inte så gärna vill vara med på foton på nätet... Elaine har betytt mycket för många, så också för mig. Hon har alltid varit generös och tjänstvillig, ingenting har varit omöjligt. Med henne har vi kunnat dela både skratt och tårar och böneämnen. Jag vill önska Elaine många goda och glada dagar framöver med familj, hundar, blommor, bakverk,.. allt gott och Guds välsignelse!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar