Hoppas på ett "efter"

 

Det var länge sedan jag skrev här i bloggen nu... Det är inte för att livet är enformigt och långsamt, utan snarare tvärtom. Vi tycker att vi har fullt upp, att det är stressigt på flera sätt, många funderingar och beslut... Samtidigt upplever vi ett "evigt väntande". Ett väntande på svar. Svar som är beroende av varandra. Säkert känner många av er igen den frustrationen.

Ett bekymmer som vi har just nu är att vi har blivit påkörda av en bil. Vår bil stod vid vägkanten. Owe stod bredvid och skulle ta loss släpet. En bil kör rakt in i framkanten av bilen. Framdelen av bilen flyttas /vrids flera meter. Båda bilarna blev "okörbara". Och Owe fick en ordentlig smäll av släpet på ena benet. Han klarade sig förunderligt bra! Vi är oerhört tacksamma för det! Men han har haft rejält ont, stackarn. Nu har vi bara min lilla Yaris utan krok - mitt i flyttbestyren. Vi som behöver köra till tippen, second hand, Umeå ...

Vi tittar efter en ny bil. Det är svårt. Hur mycket pengar ska man lägga på en bil?! Vad ska vi ha för märke, storlek, årsmodell? För att inte tala om färg! Skojar bara. Men är lite less på alla gråa bilar... 😉

 (Vackra träd på vår gata)

En bil är en "världslig sak". Dock så nödvändig. Åtminstone i nuläget, för oss. Världsläget är däremot skrämmande allvarligt. På hög nivå. Påverkar många, många människors liv.

Ja, det är mycket som händer i världen, i Sverige och faktiskt även i Boden (förhoppningsvis mest positivt) och så i allas våra liv, i våra kroppar och sinnen.

Mitt i allt, känner Owe och jag, finns det mycket att vara tacksamma över. 

Vi lever i en liten bubbla just nu, träffar nästan inga andra än familjen, ser ytterst lite på TV... Vårt focus är flytten - med allt vad det innebär.

Men jag längtar och hoppas på ett "efter". 

Samtidigt som jag försöker ta in nuet; hösten och höstens färger, det vackra, barn och barnbarn, goda och välgörande ord... Det som ger livskraft. För livet är skört och vi vet så väldigt lite om morgondagen. Ändå. Och just därför får vi fortsätta att planera, hoppas och längta...