Allhelgona

 Allhelgonahelgen är för många av oss en helg som påminner oss om dem som vi stått nära men förlorat nyss eller för länge sedan.

Kom att tänka på en text som jag blev ombedd att läsa på en begravning. Jag delar den med er.

Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga: "Nu har hon lämnat oss". 

Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är bara som du ser det. I själva verket är hon lika stor och vacker som när hon låg vid stranden! Just som du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.