Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 16 april 2018

Där jag finner ro - del 1




Där jag finner ro, var temat, när vi träffades ett gäng på Skapardag med akvarell i Porsökyrkan i Luleå. 




Det var Universitetspräst Ida (ovan) och diakon Ulrika som inbjudit till dagen med det inspirerande temat. Jag fick dela med mig av det jag har lärt mig så här långt om akvarellmålning. Jag har mycket att lära än!




Det var väldigt roligt, tycker jag, att få vara tillbaka till de välkända lokalerna, och ännu mer, få träffa både välkända och nya ansikten. Här är var och en i sin lilla "bubbla" och jobbar på med sina bilder.






Vi gjorde också en stor gemensam målning.






Det var roligt att se hur de vågade använda sig av färger, nya tekniker och att det också fanns en tanke som anknöt till temat i många av bilderna. Det är alltid roligt när vi delar tankar kring målningarna och hur vi kan se olika saker och lära oss av varandra.



Lita på vattnet står det på målningen.

En av målarna hade anammat min uppmaning, som jag i min tur har fått höra flera gånger från min akvarell-lärare. Något som jag ständigt måste träna mig på. Att våga lita på att vattnet och färgen tillsammans kan göra underverk, utan att jag är där och petar. Finast blir det när de får arbeta själva. Och få den tid de behöver. 

I kyrkan påminner vattnet oss om dopet, om förlåtelsen, om den helige Ande... Också i kyrkan behöver vi uppmana varandra att lita på vattnet, att våga ha tillit till Guds handlande. Kanske är det när vi har den tilliten som vi också kommer till ro.

Visst känner ni igen orden från Herdepsalmen, Psaltaren 23 v1,2 (den gamla övs. från 1917):

Herren är min herde, mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar;
och för mig till vatten där jag finner ro.



Porsökyrkan

Nästa blogginlägg - om någon dag - handlar om söndagen
med samma tema
Där jag finner ro


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar