Santa Maria

Nu har vi redan hunnit uppleva 18 dagar av detta nya år och börjat vänja oss att skriva 2018. Dagarna ser olika ut och kan vara olika för oss. Jag känner mig privilegierad som hör till den delen av världen som får semester och många semesterdagar jämfört med många, många människor på vår jord.

Jag har dessutom haft mycket sparad semester som jag behövde ta ut. Så Owe och jag åkte en sista-minuten-resa till Kap Verde, till ön Sal. Vi var där en knapp vecka. Trots de få dagarna, gav det många starka intryck.

Med västerländska mått bodde vi på ett ganska enkelt hotell. Men det fanns allt vad vi behövde; rinnande varmt vatten, dusch, el, wifi, AC... jämfört med dem som bodde runt omkring hade vi det väldigt lyxigt. (Personalen var dessutom trevliga och hjälpsamma.)
Länk till hotellet

De bodde mycket enklare.

Bakom den grå dörren längst till vänster på bilden ovan, där grillades det varje kväll. Därifrån luktade det så gott. Det var alldeles nära där vi bodde. Tillsynes var det bara ett litet rum utan fönster. Med endast en grill i. Dit kom det ganska mycket folk på kvällarna, och som vi uppfattade det, köpte med sig grillat hem. Eller stod utanför och åt.

Många lokala restauranger och barer var som bara ett hål i väggen, utan skylt och namn.

Frukost och lunch/eller middag åt vi på Café del Mar. Det ingick i hotellpriset. Det var bra och gott. Mycket trevlig personal! Och utsikt till havet. Min favoritfrukost var deras egen gjorda yoghurt med frukt.

Bara något kvarter bort från oss låg restaurang Camara Camara, som inte såg mycket ut för världen på dagtid. Men vi hade sett att det var mycket folk där på kvällarna, så ett par kvällar gick vi dit och åt mycket god mat. Mycket prisvärt var det också! Det var enkla plaststolar och bord ute på en mörk trottoar. Men en fantastisk stämning. Hit kom många av samhällets invånare och trivdes. Allt eftersom det kom fler människor plockades det fram fler plastmöbler. Rymdes inte alla på trottoaren, fick man sitta på gatan. Det var inget konstigt med det.

I princip finns det inget grundvatten i Sal, vilket gör det besvärligt med dricksvatten, växter och odlingar. Det mesta importeras. Det blir dyrt för öns invånare. Annars finns bara avsaltat havsvatten, ofta inte alltför rent.

Ingen vet riktigt hur många som bor på ön. Det kommer många migranter från afrikanska fastlandet. De kommer med båtar som fraktar varor - och stannar kvar. Men registrerar sig inte.

Nästan varje dag var vi till piren i Santa Maria. Samhällets samlingsplats, skulle man kunna säga. Varje dag kom båtarna in med fisk. Mer eller mindre, stora och små fiskar. Kvinnor och män rensade fisken, en del såldes vidare. Man passade också på att sälja andra saker här på piren där så mycket folk samlades, invånare och turister. Det var både hårt arbete, skratt och gemenskap.
På bilden rensas en tonfisk.

Fler bilder från Piren och Santa Maria över huvud taget, kommer.