Färgrikt

Groupher

I förra blogginlägget var det mycket vitt och ljusa färger. Det kan vara såå rent och tjusigt. Vilsamt. Och ibland högtidligt. I detta inlägg blir det mer starka färger och mönster. Årstiderna och livet skiftar i färger och nyanser. Allt finns med i livet och allt behövs.

Det är ofta just under tider av mörker och sorg som de kraftfulla kampsångerna föds. Likaså målas de starkaste färgerna i protest och i längtan och hopp. Det ger styrka och mod.

När vi var i Kap Verde tänkte jag, att kanske var just färgerna på de - många gånger - enkla husen ett uttryck för något sådant. Någon slags protest. Eller hopp. Längtan. Eller, är det jag som övertolkar?

Hur som helst gjorde färgerna och de många mönstren mig glad och inspirerad. Inte bara de färgglada husen, utan också de fantastiska kläderna och konstverken, som fanns överallt.

Ibland behöver vi vitt, rent och vilsamt. Ibland sprakande färg och styrka. Vi får dela med oss av det vi har, var och en.

T.o.m. sedlarna (som man inte fick föra ut ur landet) var färgstarka.

När min son kom in i tvättstugan i julas, så sa han: Mamma, det är lite svårt att förstå att du tycker om färger och så pekade han på mina kläder som hängde där. Det var bara svart, svart, svart. Ja, ibland krävs det lite extra mod att våga färg.

Trottoar