När jag såg in genom den här porten var det de vackra blommorna jag såg. Det var därför jag tog fotot. När jag sedan tittade på fotot i datorn upptäckte jag också det fula och trasiga.
Jag gillar den här bilden. Blandningen. Hur både det fina och det fula samsas i samma bild.
Vad är det jag ser? Vad är det som fångar min blick först?
För min del är det inte alltid det vackra jag ser först. Tyvärr. Ibland är det bristerna, det trasiga, det smutsiga och så småningom kan jag upptäcka det fina som också finns där. Inte minst när det gäller mitt eget och mig själv.
Barn lägger ofta märke till det som vi vuxna inte ser. Och kan se bort ifrån det ytliga och oväsentliga. Det som vi ofta fastnar i. Barn har mycket att lära oss på det här området. Också.
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.
Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små,
larven som kryper och myran som stretar
och barn som lär sig gå.
Nej!
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under , Gud.
Text: E. Nordlander 1981
Den Svenska Psalmboken med tillägg, nr 787
Så mycket det finns att se och upptäcka!
Nära och långt borta.
Fotografierna är ifrån Kreta, Rethymnon i maj/juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar