Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 18 april 2016

Vägen till livet


Många människor har i alla tider sökt vägar till liv och överlevnad. Så också idag! Människor flyr från hot, terror, krig och död. Ja, även från torka och andra naturkatastrofer.



Foto från utställningen Gryning utan namn av Knutte Wester
på Havremagasinet, Boden
En fantastisk utställning!


"Vägen till livet", som var gårdagens gudstjänsttema, kan tolkas på olika sätt, men för många människor i vår värld är det bokstavligt och på största allvar.


Foto från samma utställning som ovan.


I min predikan talade jag också om vägen, hur olika våra vägar kan se ut och vikten av rastplatser. Jag berörde bara kort Jesu ord i bibeltexten: I min Faders hus finns många rum.  Men jag gillar det där att det finns många rum. Det finns mycket utrymme. Det är inget trångt och instängt litet kyffe. Det är ett stort och generöst hus. Ljust och högt i tak. Jag tror att det finns plats för alla. Ingen ska behöva känna att han eller hon inte passar in. Det är ett ställe där vi kan ta av oss skorna, vara trygga och kan vara dem vi är.

Jesus säger i bibeltexten (Johannes evangelium kap 14) att han skulle gå och förbereda rummen för oss. Det gjorde han genom sin död och uppståndelse - han har öppnat upp och gjort det möjligt för oss att kunna komma till "Faderns hus".

Faderns hus är inget gästhus. Utan ett hem. Och rummen/ platsen/ utrymmet är öppet redan nu, det är inte bara ett löfte som vi får ta del av efter vår död, utan det finns där för oss också här och nu...



Foto från Barcelona Museum of contemporary Art


Vägen dit är Jesus själv. Jag är vägen, säger Jesus.

Vår enda karta eller kompass är tilliten till Jesus Kristus.  I tilliten blir vägen synlig, åtminstone de närmaste stegen. Hela vägen ser vi sällan, om någonsin...


Strax innan jag körde iväg till min första gudstjänst igår hittade jag bland alla mina papper ett bibelord i en plastficka. Jag la ner den i väskan, tyckte att den passade bra in på temat.


Matteuskyrkan


Där stod det:
Jag håller mig tätt intill dig, din hand ger mig stöd. 
Psaltaren 63:9

Det finns en Irländsk välsignelse som lyder:
Om Gud sänder dig 
längs en stenig väg,
må Gud ge dig
slitstarka skor.



2 kommentarer: