Jag återkommer till Barcelona igen. Cornelia och jag var på väg från Parc Guell, tror jag. När vi gick längs trottoaren, såg jag plötsligt ett hundansikte i trädet efter vägen. Jag hajade till. Det var nästan obehagligt. För det stämde ju inte riktigt...
Visst ser det verkligt ut?! Blicken ser så levande ut!
Jag associerade till vår egen gamla hund, som är död sedan flera år tillbaka.
Det vi ser omkring oss, verkligt eller overkligt, är beroende av vad vi har sett förut. Vad vi har varit med om. Det är väl därför vi ser så olika saker och har olika upplevelser av samma händelse. Därför är det spännande att ta del av andras "blick" eller berättelser. Det är också intressant att vi kan lära oss att se med andras ögon. T.o.m. en hunds ögon! Ibland säger Owe och jag till varandra: "Det här skulle Gemla ha gillat!" Det skulle kunna vara en stor boll, eller vatten, eller något annat - som vi förmodligen inte skulle ha reagerat på annars. Så kan vi också lära oss att se med andra människors ögon.
Sista sommaren med Gemla. 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar