Vaksamhet och väntan

De här söta små sockorna hängde i dörröppningen
till kyrksalen i söndags :-)

Söndagens tema var Vaksamhet och väntan. Ord som känns aktuella i dessa dagar. Vaksamhet och beredskap; var slår terrorattackerna till nästa gång, hur kan vi skydda oss?
Väntan på svar på oroliga frågor, på meddelanden från anhöriga och vänner.

Vaksamhet handlar om ett förhållningssätt till livet. Livet som jag lever till vardags, men också i utsatthet, under hot och rädsla. Vad förlitar jag mig på? Var kan jag söka skydd?

Utifrån söndagens evangelietext om de tio flickorna som väntade på brudgummen (Matteusevangelium kap 25 vers 1-13), om de fem förståndiga som hade olja till sina lampor, så tänker jag att det centrala budskapet måste vara: Håll era ljus brinnande!

När mitt ljus brinner (eller min lampa lyser) så kan jag se bättre, se mig själv, se min medmänniska, se vägen jag ska gå - åtminstone ett litet steg i taget - se Guds blick och omsorg i de människor som jag delar vägen med, för jag tror att det är oftast så Gud uppenbarar sig.

Vaksamhet och väntan handlar också om beredskap att möta det oväntade, att inte ta allting för givet. Mycket går i sin gilla gång. Men ingen kan undgå att möta det oväntade, oplanerade - på gott och ont. Hur vi än planerar, sker det ändå. Då och då.

Ingen kan helt förbereda sig för det okända - men vi kan ha våra ljus brinnande/vår lampa tänd. Det hjälper oss att sakta orientera oss vidare och mörkret blir inte riktigt lika skrämmande svart.

Man behöver också förbereda sig för vinter och kyla.

Gruppen Flitiga fingrar som träffas varje torsdag eftermiddag i Matteuskyrkan har under terminen stickat många varma vantar, sockor, tröjor mm till de flyktingar som kommer till Boden. 

I kyrksalen fick de hänga i söndags och vi fick njuta av alla fina färger och goda omsorgstankar som hängde i tvättlinor längs väggar och fönster. Den här veckan lämnar dock vår diakon Susanne och en av kvinnorna från gruppen över dem till flyktingar som saknar varmt att ta på sig.

Den blå vanten är inspirerad av Matteuskyrkans fönster och färger.
Den röda är Svenska kyrkans färger. Jätte-fina!

Gruppen hade förberett psalmerna som vi sjöng i gudstjänsten och några av dem läste texter och delade tankar och livserfarenheter. Vid kyrkkaffet berättade Lilian Jonsson om Ikonmåleri. Det var mycket intressant och gav verkligen lust att prova! I februari startar vi en sådan grupp i Matteuskyrkan. 

Låt oss ha våra ljus brinnande! För mig betyder det att förtrösta på Gud, tro på kärleken och det godas makt och att vi alla kan vara med och göra något för det goda och rätta.