Trygg kan ingen vara!

Vad som helst, var som helst, kan drabba vem som helst!

Så ser vår värld ut idag.

I dag är det FN-dagen. FN firar 70 år.

Den här helgen har Svenska kyrkan i Boden temat:

Världens ljus.

Det är många intressanta programpunkter.

Förmiddagens ämne var:

Tryggare kan ingen vara?

Om man plockar bort ändelsen på Tryggare - alltså de tre sista bokstäverna - förändras hela betydelsen radikalt. Tryggare kan ingen vara blir Trygg kan ingen vara. Kanske är det precis så! Så sårbar, så skör är tryggheten. Det behövs inte mycket och det kan gå snabbt och hela livssituationen är helt förändrad. Det är många människors erfarenhet.

Jag tror att vi lever våra liv mellan de här två polerna. Å ena sidan finns inga garantier, inga försäkringar, inga murar eller stängsel som kan göra oss säkra och osårbara. Det är heller ingenting vi kan köpa för pengar.

Å andra sidan har kärleken och det goda större makt och mer kraft än vad vi kan förstå! 

Ni vet, Desmond Tutos ord:

Godhet har makt över ondskan

Kärlek nedtrampar hat

Ljuset upplyser mörkret

.....

Jag tror att mötet med ett vänligt ansikte, en stödjande hand och uppmuntrande ord har stor betydelse för tryggheten. Jag tror också att Gud har valt att uppenbara sig, tala, trösta, ge trygghet genom oss människor. Gud vill på det viset visa på hopp och kärlek, att Gud tror på oss och vill finnas vid vår sida. 

Ömhetens moder. En ikon av konstnär Lilian Jonsson.

Det finns en trygghet allra djupast, längst ner, under allt, som bär. En tillit till en högre makt, till Gud, som håller även när allting annat skakar. Inte så att man inte sörjer och saknar, är ledsen, arg och besviken, inte så att det inte gör ont när svårigheter drabbar, men det är ändå något, eller - som jag ser det - Någon, att luta sig mot. Någon som stannar kvar och lovat att vara med.

Det är som det lilla barnet i mammas eller pappas famn. Hur än oroligt det är runt omkring, krig, ovisshet, motstånd, så har barnet en grundtrygghet bara genom att få vara nära mamma och pappa. I famnen hos den barnet litar på, kan barnet le, se det vackra, det skojiga och t.o.m. somna, trots att de kanske är på flykt och inget vet om morgondagen. Och där någonstans får vi också leva. I Guds närhet. Trots allt. Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara.

Petrus: Herre, till vem skulle vi gå?! Vem annan - eller annat - kan ge en större trygghet?

I dag, i Församlingsgården i Boden invigdes de nya utsmyckningarna. Ikonen ovan. Och korset i fint gammalt trä från en lada i Inbyn av Geyton Gröhn och Ingvar Öberg. Det är Irene Gustafsson och Geyton Gröhn som arbetat för dessa fina utsmyckningar. De gjorde mycket för rummet!