Det har varit Bok och Bild på Kulturens hus i Luleå. Många samtal, utställningar, möten och musik. Många mer eller mindre kända personer. Och så vi. Skrivarna. De sju skrivarna.
Som jag nämnt förut träffar jag ibland en grupp "skrivare". Vi skriver ofta på ett bestämt tema och så träffas vi och läser för varandra och jobbar vidare med texterna. Det är väldigt roligt! Och lärorikt. Gruppen som sådan har funnits i fem år ungefär. Själv har jag bara varit med ca ett år.
Ann-Christine Haupt, Luleå, läser sina texter.
Det här var första gången som vi uppträdde som "Skrivarna". Och då hade vi också "tagit i" och tryckt upp ett häfte med några av våra texter.
Samtal med några av åhörarna efteråt
Jag läste om någon som gillade att skriva (kommer inte ihåg vem det var), som sa att hon skrev inte för att sprida sina kunskaper, utan det var när hon skrev som hon förstod, som saker och ting blev klart för henne. Jag tycker att det kan vara så för mig också, det är när jag skriver, formulerar mig som jag kan se något tydligt, som det blir en viss ordning i huvudet. Det kan gälla listor på sådant som jag behöver göra, likaväl som mer existentiella funderingar... Ja, vi har våra olika sätt att fungera - och överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar