Allt som varit, är och skall komma

Nederluleå kyrka, Gammelstad, med mobilkamera

I dag har jag haft två begravningsgudstjänster i Nederluleå kyrka. I båda gudstjänsterna bad jag en bön som finns i Förslaget till Svenska kyrkans nya Handbok, ett förslag av många. Jag tycker om de flesta av bönerna, de är lite olika och kan därför passa i olika situationer.

I dag valde jag denna korta och enkla bön, som passar i de flesta situationer.

Barmhärtige Gud,

du som möter levande och döda,

du som omfattar allt som varit, är och ska komma,

omslut oss med din kärlek.

Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Amen. 

På dessa korta rader berörs både den döde och de som finns kvar, allt som har varit; hur det än har varit på gott och ont. Men också det som är just nu av sorg, oro, frågetecken - och framtiden; imorgon och alla dagar som ligger framför, där den döde inte längre fysiskt kommer att finnas med, med allt vad det innebär. Vi ber om att Guds kärlek ska omsluta allt, hela livssituationen och alla berörda.
Ibland behövs inte så många ord för att säga mycket.

Nederluleå kyrka 

Ps. För den som undrar: En präst måste inte be böner som är färdigformulerade i en handbok, utan kan naturligtvis be med egna ord - men det kan vara en hjälp. Som präst/talare kan man bli väldigt trött på sina egna älsklingsformuleringar och uttryck.

Du ska få en dag i morgon

När jag var ung skrev jag alltid en resumé över året som gått i min dagbok. Jag läste igenom året och skrev ner hur många nya människor jag lärt känna, vilka nya platser jag hade varit på, speciella händelser... osv. Jag blev alltid förvånad över att det var så många nya människor, så många speciella händelser... Jag kände ofta en stor tacksamhet över att jag hade fått vara med om detta.

Jag tror att många av oss har ett behov av att tänka tillbaka, reflektera över det år som varit - och kanske att det i sin tur ger målsättningar, riktningar för det nya året.
Nyårsdagen är bara en dag av många andra dagar. Att någon gång då och då stanna upp, fundera och summera det som ligger bakom, tror jag att vi mår bra av, oavsett vilken dag det är.

Ibland är det inte så roligt att se bakåt, det kan vara svåra händelser och minnen, eller tankar om misslyckanden mm. Sådant som man inte kan göra något åt i efterhand kan kännas väldigt jobbigt att tänka på.

Trots allt ges ständigt nya möjligheter, kanske inte just det som inte blev så bra - men då kan något annat bli bättre. Ibland får vi också möjligheten att göra om, göra bättre - eller be om förlåtelse, bli försonad, komma till ett accepterande.

Vi får sträcka oss i förväntan mot morgondagen

I morse hörde jag på TV-gudstjänsten en sång, som passar bra så här vid ett årsskifte.

DU SKA FÅ EN DAG I MORGON
Du ska få en dag i morgon som ren och öppen står

med blanka ark och nya kritor till,

och då kan du rätta till´et som du gjorde fel igår,

och så får du det så gott i morgon kväll.

Och om du inte klarar det och allt känns lika trist,

så ska du höra suset över furorna som sist:

Du ska få en dag i morgon som ren och öppen står

med blanka ark och nya kritor till.

Det var refrängen  på Alf Pröysens text: "Du ska få en dag i mårå".
Svensk text av Carl-Anton Axelsson, 1976

Här hittade jag texten och här finns hela texten

 Ett nytt år ligger framför oss - höljt i dimma...

Herrens nåd tar inte slut,

hans barmhärtighet upphör aldrig.

Varje morgon är den ny -

stor är din trofasthet.

...

Det är gott att hoppas i stillhet

på hjälp från Herren.

Klagovisorna 3: 22, 23, 26

Välkommen 2013

Jag har lite svårt att lämna tankarna som jag berört de sista inläggen; det här med att störa. Det passar väl inte riktigt att skriva om på en nyårsafton...?!
Ja, jag skulle kunna skriva något om vad som stört mig under året, men det känns inte så meningsfullt.

Man kan bli störd på olika sätt. Vissa störningar är hinder, tar energi, oroar på ett negativt sätt... ger negativa verkningar.

Ibland uppskattar man att bli störd, när man t.ex. håller på med något som är tråkigt eller känns meningslöst, då tar man med glädje ett avbrott...

Vissa gånger när man blir störd, kan det verkligen kännas besvärligt, ta tid, kraft - helst skulle man vilja slippa undan. Slippa att ta ställning, åtgärda, lyssna, bli berörd... Den typen av störning kan bli något väldigt bra i slutändan. Något man är tacksam för. Den kan ha gett ny kunskap, nya perspektiv, självinsikt, lärt känna en annan person på ett djupare plan...

Många gånger är det just "störande" personer, som väcker oss till nya insikter och oroar oss till något gott, till en positiv förändring.
Oftast inser vi inte det förrän en tid efteråt. Helst vill vi inte i nuet bli störda i våra tankebanor, åsikter eller levnadsstil. Eller traditioner - som kan kännas aktuellt så här i jul- och nyårstider med alla dess traditioner och riter.

Ibland behöver vi träffa dem som stör oss, barn som vuxna. Ibland behöver vi själva vara de som vågar störa, ifrågasätta eller visa på ett annat perspektiv. Man behöver inte alltid störa med buller och bång...

Nils Bolander har skrivit en bra dikt som heter "Folk av den bråkiga sorten" - men den är för lång att skriva nu, i alla fall. Är du intresserad så finns den i Valda dikter av Nils Bolander, Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag, Stockholm, 1963 (sjunde upplagan).

Istället ska jag citera från en  kort dikt av en annan favoritförfattare, Eeva Kilpi. Jag är av någon outgrundlig anledning väldigt förtjust i dessa lite banala rader...  Det är någon som kommer in i rummet, personen i fråga frågar om han stör, svaret blir:

Du inte bara stör,

svarade jag,

du rubbar hela min existens.

Välkommen.

(Sånger om Kärlek, Fripress Bokförlag, 1980)

Tänker mig att dikten räknas som en kärleksdikt - och så kan det ju vara...
Men jag föreställer mig att den också kan handla om andra omstörtande upplevelser i livet... Störande, men positiva. Det kan t.ex. vara barn, husdjur, nytt arbete, en tro, en vän - som kommer in i ens liv. Tycker om den positiva inställningen: Välkommen. Beredskapen att låta tillvaron bli rubbad.


Ja, det blev kanske lite konstiga nyårsaftons-tankar...

Jag vill önska både dig som läser detta och mig själv; 

ett år med många goda och ljusa överraskningar!  

De kan visserligen störa och rubba vår vardagslunk en del, 

men jag hoppas att vi ska klara av att säga välkommen - 

när det är sådana "störningar" som gör vårt liv större och rikare.

Välkommen 2013!

Kom inte och stör!

Kom inte och stör!
Bråka inte! Var tysta!
Det finns inte tid nu...

Sådana budskap har vi alla mötts av, inte bara som barn, utan också som vuxna.
Andra har åsikter om vad som passar sig och inte; i kyrkan, som kristen, som en respektabel samhällsmedborgare...

Samma sak skedde när föräldrarna kom med sina barn till Jesus för att han skulle välsigna dem. Lärjungarna ville hindra dem, de tyckte förmodligen att de störde eller att Jesus inte hade tid.... (Markus evangelium kap 10 vers 13-16)

Men vad sa Jesus då?
Kom, det finns utrymme...
Jag vill ta emot dig, det finns plats i min famn -
Guds rike och Guds välsignelse är för dig, för dina barn...

När Jesus skulle födas, så fanns det ingen plats för honom. Dörrarna stängdes, det var fullt, ingen ville ta emot honom och hans föräldrar. Han fick födas i ett stall och läggas i en krubba.

I vuxen ålder ansågs Jesus i vissa kretsar som besvärlig, för frågvis, ifrågasättande - nej, man ville inte ge honom plats. Istället ville man hindra honom, stänga honom ute - ja, t.o.m. döda honom.

Jesus vet vad det vill säga att bli avvisad.

När nu föräldrarna vill komma fram till Jesus med sina barn, så blir Jesus arg på sina lärjungar som försöker hindra dem.

Släpp fram barnen, Guds rike tillhör dem, säger Jesus.
Utan hänsyn till vad barnen är och vad de kan bli, erbjuds de del av Guds rike; ja, de blir t.o.m. både förebild till och bärare av Guds rike!
Det är inte bara vi vuxna som ska lära och uppfostra barnen - barnen har något viktigt att lära oss, något viktigt att visa oss. Är vi uppmärksamma på det?

Även om det finns mycket hinder i vägen och andra vill mota bort oss, andra tycker att vi stör och är besvärliga, så ser Jesus dig och mig (i Guds ögon är vi alla barn).
Han har tid och han har plats och han vill ge oss Guds välsignelse och liv.

(Det var en del från min predikan idag i Nederluleå kyrka)

Uppgradering av barnens värde

Ja, så är då förberedelserna i stort sett klara till imorgon i Nederluleå kyrka, Gammelstad.
Som jag skrev igår, så är det barnet som står i centrum.

 Från Porsökyrkan

Morgondagens evangelietext är ifrån Markus 10:13-16

Morgondagens text om Jesus och barnen läses i varje dopgudstjänst. På Jesu tid hade inte barnen någon hög status, men Jesus visar tydligt hur viktiga barnen var för honom. Han hade tid och plats för dem. Han säger till och med att barnen är ett föredöme och en förebild för de vuxna. Han uppgraderar barnens värde. Barnen kan i all sin anspråkslöshet visa vägen in i Guds rike; Guds gemenskap. Jesu ord om barnen väckte förmodligen stor uppmärksamhet och förvåning.

Barn

Nu är temat i mitt huvud: Barn. I dag är det väl Värnlösa barns dag? På söndag är ämnet Guds barn. Då har jag förutom Söndagsgudstjänst två dopgudstjänster. Så visst är barn aktuellt...
Dessutom är det sista kvällen med vår dotter för den här gången.

Barn är en gåva, som vi får nåden att dela livet med ett visst antal år. Vi vill ge dem det bästa, så långt  vi förstår och förmår - men vi äger dem inte.

Ack, barn bli människor med egna viljor,

som aldrig du kan tämja eller kväsa.

Du lär dem gå längs golvets släta tiljor,

du lär dem tala och du lär dem läsa.

Det finns dock ett du ständigt måste veta:

allting är deras, ingenting ditt eget,

och deras ögon måste flamma heta

och deras hjärtan sluta sig förteget.

De måste växa efter egna lagar,

de veta intet om ditt hjärtas pina,

och de ha egna tider, egna dagar.

De äro livets, Guds, men inte dina.

Bengt E. Nyström

Dikten säger att vi inte kan tämja eller kväsa våra barn - jag hoppas verkligen att det är så. Tyvärr, tror jag dock att många barn i vår värld blir nedtystade, hämmade, nedtryckta, utnyttjade - förhoppningsvis finns där ändå en inre styrka som någonstans under livets gång kan få blomma ut...  

Passion

Oj, jag fastnade framför TV:n... Har sett första delen av en dokumentär om Olof Palme. Han var verkligen en fascinerande person. Säkert spännande att vara i hans närhet, även om det förmodligen inte alltid var så lätt ...
Men han hade en passion, ett driv, en övertygelse som man skulle önska mer av bland våra politiker idag och andra ledare i samhället, i kyrkan - och hos mig själv.
Passion kan smitta och ta tag i en. Kan skaka om. Ge inspiration. Men den kan också skrämma, leda till avståndstagande, få motsatt effekt mot vad den själv önskade - men då har den i alla fall berört. Det finns alldeles för mycket av likgiltighet och nonchalans. Eller att man drivs av makt, pengar, prestige...

Vad är min passion? Vad brinner jag för?
Vad är viktigt för mig? Vad är min fulla övertygelse?
Och hur är det för dig?

Livet blir roligare och mer meningsfullt om om man "brinner" för det man håller på med. Det ger mer kraft och styrka - men tar också kraft... man ger mer av sig själv.

Det finns en dikt av Eeva Kilpi som heter just Passion (om jag inte minns fel) i Om kärleken och döden, samlade dikter 1991, som jag tycker mycket om.

Bättre bild än så hittar jag inte just nu - nattsömnen väntar...