Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 16 maj 2016

Pingst




Pingsten har fått en lite undanskymd plats som helg sedan Annandag Pingst inte längre är en röd dag i almanackan. I kyrkan är dock pingsten viktig. Det var på den första Pingstdagen som kyrkan föddes, skulle man kunna säga. I går, på Pingstdagen, var Owe och jag i Porsökyrkan i Luleå. En av mina f.d. arbetskamrater, Elaine skulle avtackas efter nästan 29 år som husmor/församlingsvärdinna i kyrkan.




Det var en fin och festlig högmässa. Porsökyrkans arbetslag och körer medverkade. Jag hade tur som var ledig i helgen och därför hade möjlighet att vara med. Det var roligt att träffa många vänner!




Porsökyrkans pedagog, Sonja, berättade med flanellograf om den första pingsten. "Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål... förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: "...Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modermål talas?...tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar". Apostlagärningarna kap 2.




Modersmål är det språk som vi har med oss från vi var barn. Det är det språk som går rakt in i oss, som vi förstår med alla sinnen. Allt för ofta pratar vi "kyrkiska" i kyrkan, som gör det svårt för människor att förstå, ta in och beröras... Därför behöver vi också idag den heliga andens hjälp att tala ett språk, att gestalta och förmedla "Guds stora gärningar" så att vi själva som arbetar i kyrkan och människor som vi möter inte bara möjligen förstår ordens betydelse, utan också kan beröras med sina sinnen. På mässan i Porsökyrkan var det dock många sinnen och känslor som berördes.




Innan vi vände hemåt igen, körde vi förbi vår kyrkstuga. Nu när våren och värmen har kommit till våra breddgrader är det tid att börja använda kyrkstugan igen. Det känns roligt!



Det blev en fin dag på många sätt. 



Ps Jag har inget foto på Elaine med i inlägget - för jag har för mig att hon inte så gärna vill vara med på foton på nätet... Elaine har betytt mycket för många, så också för mig. Hon har alltid varit generös och tjänstvillig, ingenting har varit omöjligt. Med henne har vi kunnat dela både skratt och tårar och böneämnen. Jag vill önska Elaine många goda och glada dagar framöver med familj, hundar, blommor, bakverk,.. allt gott och Guds välsignelse!

onsdag 11 maj 2016

Mellan två möten


Timmerstockens "tumavtryck".


Inget "tumavtryck" är det andra likt.

Mellan två möten gick jag en liten minipromenad mellan kyrkstugorna och kyrkan idag. I Boden alltså. Jag fascinerades över hur mycket mönster och många färger det finns! Överallt.




 Ingen stam är den andra lik.






Stenmurar är alltid fascinerande.


Vilka mönster!




Många björkar har fått musöron de sista dagarna. Men den här björken har inte kommit så långt än, även om man kan skönja en viss svag grön ton. Annars lyste grenarna nästan av silver. Hade det varit kallt hade jag trott att det var rimfrost.


Jag avslutar med en icke naturbild. Om än naturlig. Från gravplatserna vid kyrkan.

söndag 8 maj 2016

URBANSTORE




Nu var det länge sedan jag visade några foton från min brors butik URBANSTORE. Så nu tar jag igen det med en massa bilder.






Tyvärr ska URBANSTORE flytta från Boden till Luleå. I närheten av Växtriket. Men jag önskar förstås Urban och butiken lycka till i den "stora staden".






Med anledning av flytten är det storrea på URBANSTORE!








Bra sängar! Den nedre kan jag rekommendera! 
Jag har själv en sådan, känns lite lyxigt...






Det finns förstås också mindre saker än soffor och sängar.
Bra presenter. Till sig själv, eller någon annan...




Den här stolen, tycker jag är så fin! Och skön!








De här lamporna är inte på rea, men jag tog med dem ändå,
för jag tycker att de är så snygga!


torsdag 5 maj 2016

Gökotta



Bara några bilder från Gökottan i morse på Gruvberget i Boden.


En vacker och solig morgon med många samlade från stans olika kyrkor.


Trivselträffen, från Mariakyrkan i Sävast sjöng, 
med Kjell Lindström som ledare.


Anna Grenholm, präst i Svenska kyrkan, predikade.


Min kompis på vänster sida; Folke.
Hur underbar som helst!


När jag reste på mig, upptäckte jag 
att jag hade "delat sten" med en annan kompis. 
Inte lika underbar. Dock, ganska vacker.


Grillning och fika efteråt.


Mamma och Börje var också där...

Trivselträffen avslutade Gökottan med att sjunga:
Stad i ljus
i ett land utan namn.
Ge mig liv
där allting föds på nytt.
(Py Bäckman)


Allting föds på nytt. Och på nytt. År efter år.
Tur (läs: nåd) att Gud inte blir less!
Jag tror att vi har en Gud som är generös,
som älskar att ge 
- och har mycket tålamod!

tisdag 3 maj 2016

Icke föreställande



Kom idag att tänka på en sak:

Om man ser på en icke föreställande målning kan man se mycket i bilden. Man kan ofta se mer än på en föreställande! Lite lustigt, faktiskt. Är man flera stycken som ser på samma icke föreställande målning, så kan man uppfatta många olika bilder.

Jag tror att våra ögon vill se en bild eller bilder i det som inte är helt begripligt eller tydligt. Jag tror också att många av oss vill se en mening med det vi inte förstår. Vi söker en förklaring. Det blir lättare att förhålla sig då till målningen/till livet.

Just därför att vi är olika och har olika erfarenheter med oss ser vi olika saker. Det ena behöver inte vara mer rätt eller fel än det andra. Vi ser bara genom olika linser.

När någon berättar för mig vad hen ser i bilden kan plötsligt jag också se det. Se det som jag inte har sett förut. Och inte skulle ha sett om inte någon hade visat det för mig. Det kan vara både till godo och till ondo.




När vi tycker att vi har sett allt kan vi vända på målningen och kanske se nya bilder. En ny mening.

Kan du se något?


lördag 30 april 2016

Valborgsmässoafton 2016


Efter många dagar av regn och rusk, kom sista dagen i april med sol coh värme. Från den ena dagen till den andra bytte jag från dunjacka till vindjacka. Nu hoppas vi bara att det ska dröja länge till dunjackan kommer fram igen!


Också Valborgsfirandet i Matteuskyrkan blev en vacker och fin kväll. Matteuskören sjöng under Kjell Lindströms ledning de klassiska vårsångerna. Många var med och firade in våren. Någon hade räknat till över 360 personer.


Johannes Lindsund höll ett vårtal.


Det var inte alldeles lätt att få brasan att brinna, 
det var så surt efter allt regn den sista tiden.


Men till slut brann det ordentligt och värmde skönt!
Många följde med in till kyrkan, delade gemenskapen
och åt varm korv och våfflor


...så länge världen står,
det efter vinter kommer vår... (Sv Ps nr 198)
efter regn solsken
efter natt dag
efter död liv

ja, hur än omöjligt och långt borta
finns det hopp om liv
allt kan förändras


När Owe och jag skulle åka hem sjöng fortfarande fåglarna
och brasan hade förvandlats till en het glödhög.

tisdag 26 april 2016

Att växa



I måndagskväll var det "Mat med mersmak" i Matteuskyrkan. Det är ungefär en gång i månaden. Det börjar med mat kl 17.30. De flesta som kommer är barnfamiljer, men även mor- och farföräldrar och andra. Det känns alltid lite festligt och Elsas mat gillas av både små och stora.


"Glädjens Herre var en gäst vid vårt bord idag..."

Efter ett tag försvinner barnkörs-barnen med sina ledare, de övar för kvällens Vardagsgudstjänst. De vuxna sitter kvar och pratar och dricker kaffe. Omkring kl 18.30 börjar gudstjänsten som helt är på barnens nivå. Den är i kyrksalen och ca en halvtimme lång.


Dopet var måndagskvällens tema.


Barnen sjöng inspirerat härliga sånger under ledning av vikarierande musiker Niklas Thornéus. Pedagog Carina och jag pratade. Jag hade lånat en dopklänning som en av kyrkans dockor fick ha på sig. Den var ganska mycket för stor, men det var just det jag bl.a. ville säga något om. En dopklänning till små barn är alltid mycket längre än barnet. Det vill symboliskt visa att varje barn som blir döpt får växa i sin tro och i sitt dop.  Och det gäller oss alla, oavsett ålder, hela livet får vi allt eftersom fortsätta att lära känna Jesus Kristus och mogna i tro och tillit. Ingen av oss är färdig och klar. Guds barn får vi alla vara... och alltid finns det nytt att lära eller inse.