Skrothandlaren

I dag har jag letat reda på Nils Bolanders dikt Skrothandlaren för att använda mig av den vid ett tillfälle imorgon.

Här är en del av dikten:

......

Du drar med din kärra jorden kring

och letar upp det som är ingenting.

Skrotsaker här och skrotsaker där

strax blir det fråga om affär.

Din skarpblick kan finna rikedom i

ett hjärtas trasiga maskineri.

Ett liv som värderats till mindre än noll

spelar för dig en svindlande roll.

......

Det är "tur" att Någon kan se 

det vackra och värdefulla 

också i det som är gammalt och slitet, 

eller trasigt och skevt.

Att bryta tystnaden

Det var där vid brunnskanten de träffades. De kom från var sin värld. Han var den som först bröt tystnaden. Tystnaden och reservationen sedan många, många år tillbaka i tiden. Det var inga anklagelser, inga krav, inga hot. Han bad henne om en tjänst. Han visade sitt beroende av henne. Hon trodde inte sina öron! Var det sant?!

Hon lånade honom sin skopa. En skopa med vatten från brunnen. Han tömde varje droppe ur det lånade kärlet, hennes skopa.

Hans mod att bryta tystnaden, hennes mod att lyssna, verkligen lyssna. Deras bemötande av varandra, deras generositet, givande och tagande - gav långtgående konsekvenser och nya möjligheter. (Johannes evangelium kapitel 4)

Ibland behövs inte mycket mer; några små ord - och en ny värld öppnar sig. Det gäller dock att våga bryta tystnaden. Det är ett risktagande, en grov chansning - för hur blir gensvaret?? Är det värt risken? Ja, jag vill tro det.

Efteråt

Skrivargruppen som jag är med i, var hemma hos mig idag. Som tema till den här träffen hade vi "Efteråt". Trots att jag tycker att det är ett intressant ord, lyckades jag inte få ihop någonting. En anledning tror jag var, att jag inte klarade av att fokusera på bara ett "efteråt". Det finns så många efteråt. Och så här efteråt försöker jag samla ihop några av mina tankar kring ämnet.

Efteråt kan vara;

tomhet, trötthet,

tystnad, saknad,

ibland deppighet,

hur än bra det var

innan

det blev efteråt.

Efteråt 

kan vara detsamma som eftersmak;

sött, surt, salt, beskt...

kan ge mersmak

eller avsmak

Efteråt

när det är över

när krav och förväntningar släppt

när mikrofonen är avstängd

när skorna ligger kvar under bordet

och kavajen hänger på stolsryggen

bubblar de äkta skratten

berättas de sanna historierna

tillåts tårarna komma

Efteråt

det är då det börjar

på riktigt

Efteråt

finns ingen återvändo

Efteråt

finns allt kvar

Efteråt

hänger alltid ihop med före

efteråt är i sig

aldrig isolerat

Efteråt

är smulorna på bordet

det som blev bortglömt

de som blev över

träningsvärken

samvetskvalen

förhoppningarna

tolkningarna

Det är först efteråt

som vi kan se tillbaka

vända åter

få överblick

Det är först efteråt

som vi kan ana och förstå

utreda

utvärdera

Det är först efteråt

som vi kan bearbeta

och gå vidare

Det finns alltid ett efteråt.

Efteråt fortsätter...

Vi kommer alla dit.

Efteråt och början

är inte så sällan samma sak.

Minus 30 och solljus

I den bistra kylan, minus 30 grader, når ändå solens strålar fram.

Den gör allt den kan för att reflektera ljus och värme.

Ljuset skräms inte av kyla
av oroligheter
av fattigdom
av ensamhet
av sorg
Ljuset kan tränga igenom det mörkaste mörka

Ljuset vill ha dialog,
reflektion,
någon/något att spegla sig mot,
upplysa,
ge liv.

Kom ljus,
Inta din rättmätiga plats!

Hjälp mig att inte skymma
ditt ljus.

Sjunga ut julen

Imorgon är det Trettondedag jul - och vi brukar påminnas om vise männen. De kom från olika håll, men de följde alla samma stjärna. Stjärnan som ledde dem till Jesusbarnet i stallet. Jag gillar den berättelsen, den har flera poänger som känns viktiga också idag. I dagens blogginlägg hade jag tänkt lägga in en text som jag har skrivit på det temat, men upptäckte att den fanns här redan:
Den 6 januari 2015 Trettondedag Jul
http://ingetnyttundersolen.blogspot.se/2015/01/trettondedag-jul.html

Jag leder ingen gudstjänst imorgon. I mitt huvud bearbetar jag istället texterna som är på söndag (om Jesu dop) och vår egen tanke att "Sjunga ut julen" - hur ska det gå att få ihop...? Det är inte alltid lätt att få en röd tråd genom en gudstjänst med flera olika inslag, men sådana utmaningar kan vara rätt roliga också, tycker jag. Oftast.

Reklam från en tunnelbana i Berlin :-) Hittade ingen bättre bild

"Sjunga ut julen" - ganska märklig formulering... Jag ser framför mig en kvinna (men det kunde ha varit en man också)  sjungandes och smådansandes plocka undan julsakerna; tomtar, bonader, ljusstakar, stjärnor... och med armarna om den barrande granen dansar hon ut den genom ytterdörren med en glad sång...

Att Sjunga ut julen i en gudstjänst brukar handla om att sjunga julpsalmer en sista gång för den här julen. Men kan man det? Kan man verkligen sjunga bort julen från gudstjänsten, kyrkan, förkunnelsen? Nej, det kan man förstås inte. Julens budskap om hur Gud kommer till jorden som människa och delar människornas livsvillkor, ligger till grund för påsken, för förlåtelsen, för frälsningen osv. Både julens, påskens och pingstens budskap är verkliga och levande hela året, de är förutsättningar för kyrkan och det kristna livet.

Kyrkoårets färger

Men vi människor har delat upp det och koncentrerat oss på olika områden olika tider under kyrkoåret för att lättare kunna ta till oss det. Så: Sjunga ut julen kan vi inte. Men sjunga julen kan vi. Och det ska vi göra på söndag. 

När Jesusbarnet låg en gång

på krubbans halm, vid änglars sång,

då tände Gud i himlens hus

den första julens stora ljus.

...

Han växte upp och blev en man,

så god och vis, så stark och sann

som ingen förr på jorden var

och ingen sedan varit har.

Och därför lyser än för oss

hans stjärnas underbara bloss.

Var gång vi följer glatt hans ord

det lyser bättre för vår jord.

....

Text: J. Oterdahl 1909, Musik: M. Luther 1539

Den Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum nr 117 v 1,3,4.

Välkommen på Söndag till Matteuskyrkan kl 12. I gudstjänsten medverkar också Mikael Selberg, som berättar om sin resa med EFS till Etiopien.

God Trettondedagsjulhelg!

2015 Juli-December

Jag fortsätter min vandring genom året 2015, som jag påbörjade i förra inlägget. Jag har kommit till andra hälften av året. 

Det bestående minnet av juli månad var beskedet att min kusin Christina i Göteborg var mycket sjuk och några dagar senare kom meddelandet att hon hade lämnat denna värld. Jag blev tillfrågad om att leda begravningsgudstjänsten för henne. Hur svårt och känslosamt det än var, kändes det fint att få göra den tjänsten för Christina och hennes familj. 

Christinas familj var mycket generösa och gästvänliga. Trots orsaken till mitt besök i Göteborg fick jag vara med om fina utflykter och goda dagar. Jag fick också träffa mina släktingar från Dalarna och det var ett kärt återseende.

I augusti blev det en längre resa. Owe och jag åkte till Grekland igen och Naousa. Om det var avsked förra gången vi var där, var det nu ett välkomnande till livet. Min kusin Ingabritts första barnbarn, som föddes en vecka efter hennes död, skulle döpas. Det var en mäktig upplevelse! Hela resan och framför allt mötet med Ingabritts familj värmde gott i hjärtat.

I september är det framför allt två händelser som dominerar i minnet. Det ena var Prästmötet i Luleå för alla präster i Luleå stift. Det andra var församlingslägret på Kyrkans Fjällgård i Jäckvik. Det var fantastiskt sköna dagar med fint väder, mycket friluftsliv, fjällvandring, fiske, god gemenskap, målning mm. Det var ett härligt gäng i alla åldrar som levde några dagar tillsammans i en fantastisk miljö.

I Oktober månad hände det mycket både i arbetet och privat. För att nämna något på det privata planet så kom vår dotter Cornelia hem en helg och filmade och intervjuade (min) mamma. Skrivargruppen som jag är med i, framförde egna dikter i Kulturens hus i Luleå på Bok och Bild. Jag målade mycket akvarell, och gick akvarellkurs.

I november kom snö och starten på adventstiden. Men innan dess en del andra "roliga" samlingar i kyrkan som t.ex. Gudstjänst tillsammans med Flitiga fingrar (se fotot) och Matteustorsdag med Ann-Katrin Tideström. Jag fortsatte att måla ganska intensivt i november och Owe och jag besökte vår son Christofer i Umeå.

Syskonkärlek? Nära varann - med blicken i var sin mobil.

Till december hör gruppavslutningar, advent, julspel, Lucia och julfirande av olika slag i kyrka och hem. En intensiv och trevlig månad. Det bästa med december och jul är dock att få några dagar tillsammans med barnen! 

Jag ser i tacksamhet tillbaka på 2015, ett år med både glädje och sorg, avsked och välkomnande, möten med gamla vänner och släktingar och förmånen att få lära känna nya människor, arbete och vila...

Jag vill önska alla en god fortsättning på 2016! En hel del är för många av oss redan planerat för 2016 och ändå vet vi egentligen väldigt lite om hur morgondagen kommer att gestalta sig. 

I min bibel har jag strukit under raderna:

Men jag förtröstar på dig, Herre,

jag säger: Du är min Gud.

I din hand ligger mina dagar.

Psaltaren 31:15-16a, Bibel 2000

2015 Januari - Juni

I dag är första dagen på det här nya året och man ska väl egentligen se framåt, lämna det gamla bakom sig. Men eftersom jag är lite långsam av mig så har jag inte lämnat det gamla än. Om man någonsin riktigt kan det...
Jag tänkte i alla fall, mest för min egen skull, göra en liten resumé över året som gått. Eftersom det är 365 dagar på ett år, hinner det hända mycket och det är mycket som påverkar och berör. Men detta är en del av det som jag tänker på just nu och som jag kan tänka mig att "visa" mina bloggläsare, om nu någon skulle vara intresserad...
Nu väljer jag inte de vackraste fotona... utan några av mina minnesbilder.

Januari handlade mycket om avsked för min del. Jag gjorde mina sista veckor i Porsökyrkan och Nederluleå församling. Av alla hundratals bilder därifrån väljer jag ett ganska tråkigt foto, en bild från mitt kontor, där jag tillbringade många timmar i förberedelser och samtal. Jag kunde ju ha valt Porsökyrkans kyrksal, mina arbetskamrater, människor som kom till kyrkan vardagar som helger, eller kanske från kyrkbyn, Nederluleå gamla kyrka, eller det nya Stillhetens kapell... Alla dessa bilder har jag både i mitt foto- och hjärtearkiv.

Semesterveckan mellan min gamla och min nya tjänst tillbringade Owe och jag i Grekland. I första hand i Naousa där min kusin Ingabritt med familj haft sitt hem i ca 20 år (vet inte exakt). Här är Haris och jag på väg upp till deras lägenhet. 

Vid deras köksbord har vi ätit många goda rätter och haft många trevliga samtal. Det här besöket i januari blev också ett avsked. När vi åkte därifrån visste jag, liksom Ingabritt själv, att det var sista gången vi såg varandra på det här sättet. Den känslan glömmer jag aldrig. En vecka efter att vi hade lämnat Grekland dog Ingabritt.

Om januari månad präglades av avsked så var februari en månad av välkomnande. Den andra februari började jag min tjänst som präst i Matteuskyrkan och Svenska kyrkan i Boden. I flera olika sammanhang fick jag presentera mig och berätta en del om mig själv.  Och jag fick träffa många nya människor, barn som vuxna.

Mars var en intensiv månad på många sätt. Det var bl.a. höstplanering och påsksamlingar för dagis och skola och "Matteustorsdag" med Kaijsa Pettersson, som berättade om sitt måleri.

I April firade vi bl.a. påsk med Familjemässa och påskbuffé i Matteuskyrkan på Annandagen. Cornelia och hennes kille Richard kom hem under påsken till Boden och njöt tillsammans med oss av den norrbottniska vårvintern.
När man är ny i en tjänst är det mycket som är för "första gången" så var det t.ex. på Valborg, som traditionsenligt samlar mycket folk i Matteuskyrkan.

Maj månad förknippar jag mycket med dagarna tillsammans med Cornelia i Berlin. Trots att vi tog det ganska lugnt hann vi se en hel del, framför allt fick vi i lugn och ro promenera och göra saker ihop.

I början av juni kom ett busslass vänner från Porsökyrkan på besök. Som minne därifrån fick Matteuskyrkan denna fina röda fågelholk som några av dem hade tillverkat. Den hänger nu på en tall utanför kyrkan. Ett hem för himlens fåglar.

I juni var jag också på Präst- och diakonvigning i Domkyrkan i Luleå. Det var bl.a. min vän Sanna Bergamark som prästvigdes. Alldeles intill Domkyrkan pågick samtidigt Pridefestivalen, som jag också hann besöka. Till juni månads minnen hör också midsommarfirandet i Matteuskyrkan.

Nu stannar jag här. Halva 2015. Mer kanske inte läsaren orkar läsa och mer orkar inte jag just nu. Tro det eller ej, men det blir många minnen och känslor som återuppväcks hos mig när jag tittar på alla de foton som jag har tagit. Mina djupaste intryck syns inte på varken bilder eller i text, men de finns hos mig... 

I nästa blogginlägg fortsätter jag med små glimtar från Juli t.o.m. December.

God fortsättning, alla ni andra som lever i 2016! Jag kommer jag också så småningom...