Påsk

Hela förra veckan var jag ledig. Min man och jag var i stugan. Sällan har jag upplevt påsken så påtagligt. I det jag har sett, hört och känt.

Jag har sett hur livet segrar över döden. Hur ljuset vinner över mörkret. Hur ljuset och värmen lockar livet att spira på marken och fåglar att kvittra i skyn. 

Snön har för varje dag krymt och sjunkit ihop. Vilken skillnad från första dagen vi kom dit och tills vi åkte igår kväll!

Varje dag har vi sett hur det öppna havet kommit närmare och närmare, hur vakarna har blivit större och isen blånat och krymt. Så underbart att få leva med sin kropp och själ nära naturen, inte minst så här års. Livets krafter är så starka och påtagliga.

Fåglar hör verkligen inte till min specialité. Men vad jag har faschinerats och glatt mig åt de rika fågellivet som finns vid havsviken och trakterna runt vår stuga. Så många olika sånger, läten och lockrop. Jag tyckte mig höra hur de gladdes åt den begynnande våren och det nyfödda livet. Å, hur de busade och jagade varandra i vakarna och i det öppna vattnet. Vilket glädjeliv!

Det var också roligt att se hur de samlades på åkrarna. Hundratals! Många olika arter gick tillsammans, sida vid sida och letade föda. Och mitt bland alla fåglarna gick det också rådjur. Så fint att se!

Tre rådjur har vi som vi ser då och då. Och hör skälla ibland. De vandrar till och från ön som finns mitt emot oss. Snart kan de inte gå över längre... det är nästan som vi blir lite oroliga... men de vet nog var och hur länge isen håller.

Natten mot påskdagen hade vi ett fantastiskt månljus, som reflekterade i det öppna vattnet. 

För mig blev det en bild av det som just då proklamerades i alla påsknattsmässor över världen:

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

I dag har jag varit i tjänst igen och fått fira Annandagens Påskmässa i Matteuskyrkan med mycket sång och glädje, drama, mässa och gemenskap. Efteråt serverades en god och festlig påskbuffé. Det var min sista Påskmässa som anställd präst i Svenska kyrkan i Boden. Det fyller mig med både tacksamhet och vemod. Men livet fortsätter, utvecklas och ger nya möjligheter. För både mig och andra. Det är så det är med livet.