Bara en kvar

Mamma Astrid och moster Ragnhild

När jag igår berättade för mamma att hennes syster Ragnhild hade lämnat det här jordelivet, så konstaterade hon; "Nu är det bara jag kvar". Ja, av sju syskon är det nu bara den yngsta kvar. Mamma och moster Ragnhild har stått varandra nära hela livet, de var också närmast varandra i ålder. De har kallats av sina äldre syskon för "småtöserna". De här sista åren har hon verkligen uppskattat att hon har haft en syster kvar, när de andra, en efter en dött. Trots att de har bott långt ifrån varandra, har de haft god kontakt.

När mamma och jag var nere i Alingsås och Långared i maj 2013 bodde vi hemma hos moster Ragnhild. Jag kommer ihåg hur de vid ett tillfälle satt och tittade i ett gammalt album, pekade, mindes och skrattade. Den minnesbilden har etsat sig fast hos mig. De var så fina!

När mamma och vi barn åkte tåg ner till Alingsås-trakten och hälsade på mammas syskon med familjer, så är det det här huset i Långared som jag kopplar ihop med Ragnhild. Här lekte vi med våra kusiner och jag beundrade det stora fina huset med den gulliga verandan med de små, små fönsterrutorna.

Ragnhild har varit mycket duktig med både ord och bild. Och varit engagerad i samhällsdebatter och fredsfrågor. Hon var medveten om vad som hände i världen. En klok kvinna.

Det känns onekligen konstigt att hon inte finns kvar här längre. Nu är det bara en kvar av syskonen Lagerström från Alingsås. Det blir tomt för mamma. Nu kan de inte ringa till varandra längre. Inte minnas tillsammans. Inte ordvitsa ihop. 

Varma tankar till mina kusiner och deras närmaste, i deras sorg och saknad.