Att stanna eller gå förbi?

Vi är inga jätte-stora hjortronplockare, men vi brukar försöka plocka något varje år - om vi är hemma just när det är dags. Men sällan - om någonsin - har vi varit med om att det funnits så mycket hjortron förut. Att man på ett steg kan plocka flera stycken samtidigt! Men det sägs ju också att det inte funnits så mycket hjortron på 30 år. Därför var vi "tvungna" att ge oss ut i skogen igen. Och nu hade vi Cornelia med oss, som är hemma i Boden några dagar.

Cornelia och jag gick mycket tillsammans. Vi förundrades över alla bären. Hur vi från början tog varje bär vi såg, men hur vi sedan allt eftersom vi såg hur mycket hjortron det var, hade privilegiet att välja vilka vi skulle plocka och vilka vi skulle gå förbi. Men det var svårt att gå förbi.

Så kan det vara här i livet också. Att man vill ha allt. Vill inte missa något. Och i ivern att ta allt man kan, så är det lätt att tappa orienteringen och perspektivet.  

När man går nerböjd och plockar och bara ser de enstaka hjortrornen vid fötterna, finns risken att man inte ser "helheten", de stora tuvorna längre fram med de många och och mogna bären! Det gäller att vårda sin tid och ork. 

Och hur lätt är det inte att tappa orienteringen! Åtminstone för mig. Planen var att gå åt ett visst håll. Men så såg jag några bär jag inte ville gå förbi, böjde mig ner och plockade - och vips hade jag tappat orienteringen! Vilket håll var det nu jag hade tänkte gå åt?! Det finns så mycket som lockar och förvirrar på vägen. 

Och det behöver inte bara vara det som lyser vackert. Utan det kan vara knotten och myggen som invaderar ögonen, öronen, ja, hela kroppen, det kliar och kryper och surrar. Samtidigt som man är kletig och svettig - inte så lätt att tänka klart då! För att inte tala om trötthet och hunger. 

Men det finns mycket att vara glad över och njuta av också på "livets väg"! Och känna tacksamhet inför.

Det är skönt att kunna följas åt, stötta och leda varandra rätt. Och även om man går fel, eller går en omväg, så är det bra att vara två eller flera. Så mycket lättare det blir!

Vägar och väder växlar. Tiderna växlar. Goda bärår och dåliga. Allt har sin tid. Tillsammans får vi gå steg för steg. Tittar vi efter kan vi upptäcka "guldkorn" av olika slag mitt på vägen, eller kanske i dikena. Guldkorn är guldkorn var de än är.