35 år!

I morgon, 19 juni, är det 35 år sedan vi gifte oss. 35 år sedan! Tänk,  att vi håller ihop fortfarande... och planen är att fortsätta så.

Vita rosor hade jag i bröllopsbuketten.

Just nu är en tid då jag träffar par som jag ska viga. En fråga som jag ganska ofta ställer är vad de uppskattar mest hos varandra. Jag tycker att det är en bra fråga att fundera kring. Alltför fort kan det man uppskattar bli självklart.

Om jag själv skulle besvara den frågan när det gäller Owe, så skulle en sådan sak vara att han alltid uppmuntrat mig till att skapa, att göra det jag nästan inte vågar. Tidigt i vårt äktenskap tog jag en paus från mitt arbete för att gå en estetisk linje på en folkhögskola för prova olika sorters hantverk och så har det fortsatt genom åren. Han har alltid gjort skapandet möjligt för mig. Och alltid har han tyckt att jag ska ha bra kvalité på materialet jag har jobbat med. Själv har jag haft lätt för att tycka att det är för dyrt eller onödigt... Ja, han är bra min man.

En annan fråga som jag ibland ställer till mina vigselpar är om de har några drömmar eller önskningar inför framtiden. Owe och jag har nog alltid haft - och har fortfarande, en hel del både realistiska och orealistiska fantasier och tankar. Det underlättar om man drömmar om liknande saker, så att man drar åt samma håll.

Det viktigaste är, tror jag, att man känner sig hemma hos varandra. Att man kan slappna av och vara sig själv och kunna prata om både det som gör ont och det som gläder, eller frågor som man bär på.

Nej, nu ska jag inte skriva mer, för vi ska ju fira på något sätt imorgon... lite förberedelser behövs.

Inget av fotografierna har egentligen med det som hände för 35 år sedan. Alla fotografierna är ifrån vår resa till Kreta som vi gjorde nyss. Grekland och framför allt Kreta är något nytt och gott som tillkommit sent i vårt äktenskap. Men det hör definitivt till en av våra drömmar numera. Att få återvända.