Ordlös

Kanske är de för många
för långt borta
för slitna
för stora

ordlös
tomhänt
räcker jag dig
det jag inte har
inte kan förklara
inte kan undvika

mitt i det
svårfångade
obeskrivliga
står jag
alldeles, alldeles
stilla

och
väntar

(Efterord: Så här efter det misstänkta terrordådet så skulle texten kunna sluta med och andas eller och hoppas istället för och väntar, eller något annat mer lämpligt....)