Vår son Christofer har varit hemma och hjälpt oss att bära. Bära det tunga och otympliga. Vilken lycka att ha någon som orkar att bära! Och som tycker att "det är bara roligt att få hjälpa till lite".
Som jag nog har berättat förut, har vi sålt vår stuga. Nu gör vi det sista "rycket".
Som jag nog har berättat förut, har vi sålt vår stuga. Nu gör vi det sista "rycket".
Christofer fick också lite tid över att rensa bland sina egna grejer hemma i huset - från en kartong, ifrån förrådet, som det står "Christofer" på. Även om barnen flyttar hemifrån, så blir det en hel kvar av deras grejer, skolarbeten, foton, skivor... som inte ryms i deras boenden, men som ändå ska finnas kvar. Kartongen åkte tillbaka in i förrådet igen - dock något lättare. (Fotot på Christofer som fiskare fanns också med där).
Ofta tänker jag på Predikarens ord:
Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen;
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp....
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala...
Predikaren kap 3:1,2,6,7
Ja, det är märkligt, hur vissa saker en viss tid är så viktiga, och en annan tid har de förlorat sin betydelse - och tvärtom. Allt har verkligen sin tid. Det gäller också att inse det och inte bara hålla fast vid vissa saker eller händelser, bara för att de en gång var viktiga. Det finns en tid då det är dags att våga släppa, ta adjö, avsluta (och då tänker jag inte i första hand på saker), även om det gör ont. Det kommer en ny tid. En ny morgondag. Nya möjligheter.
(Från Rowellskatalog på 60-talet)
När vi köpte stugan fanns det en hel del saker kvar där. Bl.a. Rowellskataloger från 60-talet. Jag ska återkomma om det i ett annat blogginlägg. Allt har sin tid, Rowellskataloger en tid i mitt liv... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar