Juli - December 2015

Jag fortsätter på mitt förra inlägg och gör korta nedslag 

från juli till december 2015:

Juli

Mötet med min farbror Olle i hans barndomshem i Fjällbonäs (utanför Arvidsjaur) var det viktigaste som hände i juli. Det var sista gången vi sågs. Bara några få veckor senare var han död. Vid det här tillfället var det auktion på möbler och annat som fanns i huset. Det var några timmar med många minnen och mycket känslor. Det var roligt att mamma också orkade följa med dit.

I slutet av månaden kom Cornelia upp några dagar för att säga "hej då", innan hon reste till Sydamerika. Det var roligt och oroligt och mycket spännande att sedan följa henne på långt avstånd, under hela höstterminen.

Augusti 

I augusti fick vi besök av våra släktingar från Grekland. Vi gjorde så många utflykter vi orkade och vädret tillät. På fotot ovan i Nederluleå kyrka; lilla S och morfar. Det var så roligt att ha dem hos oss!

Vi fick också "rå om" Christofer och hans tjej några dagar i denna månad.

I slutet av augusti ledde jag begravningsgudstjänsten för min farbror Olle i Arvidsjaur.

September

Jag hade egentligen inte tänkt ta med något från mitt ordinarie arbete. Men september får bli ett undantag. Fotot är ifrån församlingslägret i Jäkkvik. Gråmulet väder, men färgstarkt och ljust på alla andra sätt.

Oktober

Oktober månad började med en resa till Mellansverige. På några få dagar hann vi till Trosa, Fagersta, Uppsala och Hallstahammar. Det var Hallstahammar som hade lockat och kallat oss ner de hundra milen. Det var jubileum i den församling där jag hade min allra första riktiga tjänst i kyrkan. Då som pastor. Och jag skulle tala. Så roligt! Det var helt fantastiskt att få träffa alla gamla goda vänner igen! Vilken resa det blev!

November

I mitten av november var jag med och ledde retreaten på Stiftsgården i Skellefteå, med reflektioner och bilder kring den aronitiska välsignelsen. Det uppdraget (utanför min tjänst) var både roligt och inspirerande för mig själv att få vara med i. Precis när jag hade kommit hem därifrån, blev mamma så sjuk att hon var tvungen att åka in akut på sjukhuset. Hon blev kvar där i tre veckor. Resten av månaden och in i nästa månad var det mamma som fick vara fokus i tankar, omsorg och tid.

Sista dagarna i november kom vår son Christofer hem för att hälsa på oss och mormor innan han skulle iväg på jobb långt bort i världen.

December

I 30 år har vi haft glädjen att få fira jul tillsammans med våra barn. Den här julen var första gången som de inte var med. Med några dagars mellanrum flög Christofer iväg på sex, sju veckors jobb i trakten av Indien och Cornelia och hennes sambo kom hem igen till Sverige från Sydamerika.

Näst sista dagen det här året kom Cornelia och Richard upp till Boden och firade nyår med oss. Och Cornelia är kvar några dagar till... 

---

Så har dag efter dag gått och blivit ett helt år. De flesta dagar består av vardag och arbete (för min del), men det behöver inte betyda att de är sämre eller ser likadana ut för det. Tvärtom! De många vardagarna får man vara glad och tacksam för. Det är de vanliga dagarna som ger stadga åt tillvaron och öppnar upp för glädjen och nyfikenheten för de annorlunda dagarna när det är positiva saker som händer och trygghet åt de svåra och smärtsamma dagarna. När jag skriver detta utgår jag från mina "vanliga" dagar, men jag är medveten om att för en del människor är de "vanliga" dagarna svåra och mörka och kanske ensamma och då blir det annorlunda...

I Psalmer i 2000-talet nr 818 finns en psalm som heter Dagbön av Tomas Boström. Jag citerar några rader därifrån. Det får bli min bön för de dagar som ligger framför:

Gud, min skapare, kom gör i mig nå´t nytt,

nå´t öppet och nå´t nyfiket för dagen som har grytt.

Blås lust i varje andetag för liv som vill nå´t mer.

Om modet och om skaparkraften är det, Gud, jag ber.