Januari - Juni 2016

När blir någonting en tradition? I två år har jag gjort en kort översikt av året som gått genom att visa ett foto för varje månad. Nu tänkte jag göra likadant i år igen. Jag tror inte att det är så intressant för andra, men jag tycker att det är roligt - så då får det bli så. Jag delar upp det i två inlägg. 

Kyrkan och mitt arbete som präst hör nära samman med mitt liv, mina reflektioner, min glädje och min sorg. Mina "nedslag" i de olika månaderna, tänkte jag dock  försöka hålla utanför mitt ordinarie arbete - hur än viktigt det är.

Januari - Juni 2015

Januari

När jag tittar på mina foton för januari månad så är det mest utebilder med rimfrost och sol. Jag kommer ihåg att när det var som vackrast var det också som kallast. Ända till drygt minus 30 grader.

Januari var en månad för start och "börja om".

Februari

När jag ser det här fotot bland mina bilder för februari, så får jag nästan ont i magen. I ett svagt ögonblick lovade jag att göra en ny "Glädjens Herre var en gäst"-tavla till serveringslokalen i Matteuskyrkan. Det tog lång tid innan jag kunde bestämma mig för på vilket sätt jag skulle göra den. Det slutade med att det blev tre tavlor för att texten skulle vara någorlunda tydlig. Det var mycket vånda! Jag målar inte så mycket föreställande, det kändes verkligen som om jag hade tagit mig "vatten över huvudet"! När skulle jag tycka att det fick duga, att det var "tillräckligt bra"?? Svårt! Men det var en oerhörd lättnad när jag ändå till slut satte stopp och vi fick sätta upp dem på väggarna. (Jag gjorde förstås detta på min fritid). En anledning till att det blev tre tavlor, var att jag tröstade mig med tanken att det var möjligt att måla om och göra bättre och ändå ha kvar tavlan med texten. 

Det var förstås mycket annat, mycket viktigare saker, som hände i februari också. Bl.a. var jag till Trosa/Nyköping och fick döpa min systerdotter-dotter Juni. Det minns jag med glädje.

Mars

Några dagar i början av mars var min dotter Cornelia och jag i Barcelona. Underbara dagar med mycket färg och Guelle, museer, snack och gott att äta. I slutet av mars var det påsk och då fick vi träffas igen. Cornelia och hennes sambo kom upp några dagar till Boden.

En annan sak som jag minns med glädje från mars månad var samarbetet och genomförandet av ett Kulturcafé i Porsökyrkan (Luleå) tillsammans med Erik Gunnars (konstnär) och Lars Magnusson (kantor). Det var utanför mitt ordinarie arbete. Det var väldigt roligt, tycker jag. Inte minst "tänket" före.

April

Vad som är en viktig del av mitt privata liv är träffarna med "Skrivarna", där vi skriver texter utifrån ett tema och sedan träffas och läser och diskuterar texterna med varandra och Akvarellkurserna som jag går för Karin EE von Törne Haern. Å, det är såå roligt!! Det ger lust och energi. Det gjorde jag i april, men det gör jag andra månader också. Det kan jag inte vara utan.

Maj

När jag tittar i min almanacka för maj månad så är det ganska fullklottrat. Det var rätt mycket som hände, även om det inte var så mycket som utmärkte sig från det "vanliga", utom möjligen att jag började gå hos en sjukgymnast i Boden (tidigare gått i Luleå) och det har varit bra för mig.

Juni

Första veckan i juni var Owe och jag på Kreta hos min kusins dotter med familj. Det var en vecka som vi levde länge på och som gett en längtan tillbaka.

Strax efter att vi hade kommit hem från Kreta var jag på Rosfors Herrgård och hade en samling för blivande diakoner och präster, som skulle vigas dagen därpå. Det gjorde jag visserligen i tjänsten, men det hör inte till mina ordinarie arbetsuppgifter. Det var en sådan där uppgift, som åtminstone för mig, var utmanande och svår, men som efteråt kändes positiv och rolig. 

---

Jag stannar här nu, och fortsätter med resten av året i nästa inlägg. De tankar som kommer för mig just nu är; det är tur att jag är "dum" nog att tacka ja ibland till uppgifter, som jag, om jag tänkte för mycket, skulle ha tackat nej till i rädsla att jag inte skulle klara av det. Det kanske jag inte är ensam om. Även om inte allting blir "bäst", så lär man sig alltid något och utvecklas på ett eller annat sätt. Om inte annat, att tacka nej om man blir tillfrågad igen. Det jag egentligen vill säga är att det är bra att våga gå utanför sin komfortzon ibland...