På lördagen firade vi Porsökyrkan som 40-åring, på söndagen körde vi till Umeå och till vår son Christofer som fyllt 30 år. Jag ska inte skriva; "tänk vad tiden går..." men tanken finns nära. Det blev en kort visit eftersom vi var tvungna att åka tillbaka samma dag. Många timmar i bilen (60 mil retur och retur) och några sköna timmar hos Christofer och hans tjej. Men det var det värt! Så roligt att träffa dem! Kl 14 skypade vi med Cornelia i Quito i Ecuador. För henne var det tidig morgon. Så plötsligt var vi hela familjen i samma rum.
Innan vi åkte hem var vi en sväng till en ny galleria i stan.
Där vi också åt god mat.
Det var en vacker höstdag.
Ju mörkare det blev under vägen hem desto tydligare syntes månen. Stor och ljus. Den kändes nära. Ibland speglade sig månen i vattnet. Vi beundrade det vackra. Men vi såg också annat ljus under vägen hem. Blå ljus. Blinkande blå-ljus. Vid två tillfällen! Sådant blåljus är inte vackert. Utan skrämmande. Varningsljus. Allvarsljus.
Under samma väg;
månljus och blåljus.
Sol och skugga.
Glädje och sorg.
Tacksamhet och oro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar